Järnåldersgrav Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järnåldersgrav

1. I äldre tider uppfattades Tärnö som avlägset belägen och var glest befolkad trots att den är störst. Utgrävningar på ön har gett fynd av stenåldersverktyg, en järnåldersgrav och en vikingatida klippsilverskatt. Den dåtida befolkningen var inte bofast utan kom från fastlandet tillfälligt under fiskesäsongen. På 1500-talet fanns här en gård och på 1600-talet är ett 10-tal personer kända till namnet. 1813 fanns det 22 personer. I början låg alla hus på Tärnö samlade kring den medeltida Abrans brunn, som än idag kan beskådas intill vägen längs öns norra lä-sida. Efter laga skiftet 1834 fanns det 7 gårdar på Tärnö och de har under åren styckats upp så att det idag finns omkring 65 bostadshus på ön. I äldre tid var Tärnö främst nödhamn för segelsjöfarten. Tärnö hade egna lotsar mellan 1836 och 1937 och också tullpersonal. (källa)
2. Brattås fornlämningsområde är ett gravfält i Röra församling på Orust i Bohuslän som till största delen består av gravar från järnåldern. Men det som fångar upp intresset hos besökarna är en dös och en gånggrift, endast 100–200 meter från varandra, från yngre stenåldern. Dösen i Brattås är det äldsta fornminnet på platsen och vid en undersökning 1915 fann man där rester av lerkärl och en flintdolk. Den ligger i en hög och saknar takblock. Även gånggriften ligger i en hög och takhällarna är avlyfta. Dess kammare är fyra meter lång. Järnåldersgravarna består av 16 runda gravhögar och två ovala. (källa)
3. Enligt tradition har högen sitt namn efter prins Magnus Nielsen som stupade i slaget vid Foteviken den 4 juni 1134 och som sades ligga begravd i högen. Montelius beskriver dessutom en annan muntlig tradition som var förknippad med högen: "Ännu i början af detta århundrade (alltså 1800-talet) tändes i ofredstid vårdkas på högen, eld som brann i toppen af en midt på högen rest, hög stång." Vid utgrävningen av järnåldersgraven i högens topp fann han också att denna blivit förstörd av nedgrävningen av en kraftig stolpe som kan härröra från vårdkasen. (källa)
4. I Sverige finns omkring 300 kända labyrinter, i Finland cirka 200 och i Norge cirka 20. De flesta svenska labyrinterna ligger utmed kusterna och över hälften i Norrland. De nordiska labyrinterna består ofta av rader av kullerstenar, lagda i ett symmetriskt, snarare än slumpmässigt, mönster. De flesta labyrinter i landet härrör från 1300-talet och framåt, ett fåtal äldre labyrinter är belägna i anslutning till brons- och järnåldersgravar. (källa)
5. I Gudös västra del finns ett gravfält med cirka fyrtio gravar från vikingatiden. Även i Trollbäcken på åns norra sida har det funnits järnåldersgravar som numera är borttagna. Gravfälten visar att människor bott i området alltsedan järnåldern. (källa)
6. Ljustadalen, som ingår i Sköns socken och är en del av det som förr kallades Skönsdalen, är uppkallad efter Ljustabäcken och byn Ljusta, som idag motsvarar handelsområdet Östra Birsta. Skönsdalen är Västernorrlands mest fornlämningsrika område, bland annat järnåldersgravar. Bostadsområdet Ljustadalen ligger norr om Ljustabäcken, och överlappar med de forntida byarna Huggsta, Hillsta och Römsta. Området gränsade till de gamla byarna Filla och Färsta (båda söder om Ljustabäcken), Härsta, Näs (idag Johannedal) och Berge. (källa)
7. Några enstaka järnåldersgravar men inga gravfält förekommer inne i staden och till denna grupp bör sannolikt även tingshögen räknas. (källa)
8. Tanums tingshus ingår tillsammans med det före detta stallet i en större kulturhistorisk miljö invid vägskälet i Tanumshede med magasin, gästgiveri och ett flertal järnåldersgravar. Byggnaden vänder sig med ingången mot vägen. En stenmur med trädkrans inramar en gräsmatta med stenlagd mittgång. Strax utanför stenmurens västra sträckning ligger stallet. (källa)
9. Arthur Nordén menade 1918 att gården Ringstad nordost om Norrköping hade varit en inflytelserik plats åtminstone sedan järnåldern, främst beroende på de järnåldersgravar och bebyggelselämningar som finns på platsen. (De senare visade sig dock vara medeltida.) Ringstad och den omgivande bygden låg strategiskt till längst in i Bråviken nära Motala ström och med kontroll över landsvägen mot Östergötlands norra delar. För den som ville anfalla detta område från havet fanns endast ett alternativ: att landstiga på Malmölandet mellan Norrviken och Björnviken. Nordén föreställde sig att en försvarande armé då skulle ha ställt upp sig mellan de två vikarna för att invänta en anfallare som landstigit på Stridsudden. Med hänsyn till att Bråvikens vatten stod 3-4 meter högre än i modern tid vore det rimligt att tänka sig en sammanhängande slaglinje av försvarare mellan Norrviken och Björnviken, menade Nordén. (källa)
10. Hällkistor fanns vid kyrkan (borttagen på 1800-talet), vid Vieboda och mellan Barkeboda och Flålycke. Det finns många rösen och flera järnåldersgravar bland annat vid Bredabäckshult, Kolshult, Rolsmo, Flåboda och Svartabäck. Ett par domarringar finns vid Bredabäckshult och Flåboda. (källa)