Järnmalmsbrytning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järnmalmsbrytning

1. Järnmalmsbrytningen i Stråssa har mycket gamla anor: gruvdrift finns dokumenterad från 1400-talet. Länge hade bergsmän hand om driften. Bland dem fanns den berömda "Gruvmor" Maria Olsdotter, kallad Sveriges första kvinnliga gruvfogde. Ägoförhållandena ändrades dock efter att bergsprivilegierna upphört 1874, och Stråssa Grufvebolag bildades. Detta bolag ombildades till aktiebolag 1906. Redan året därpå köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. En ledande profil i detta bolag, som på grund av sina mycket spekulativa (och troligen också tvivelaktiga) affärer senare fått namnet Metallurgiska Härvan, var grosshandlaren William Olsson. Under Metallurgiska Härvans tid uppfördes den ännu bevarade gruvstugan samt en stor verkstadsbyggnad. Efter detta misslyckade kom Stråssa i ett österrikiskt bolags ägo mellan 1913 och 1917. Detta bolag fick 1914 koncession på en sju kilometer lång järnväg mellan Stråssa och Storå, som öppnades för trafik den 31 juli året därpå. Trafikeringen kom under många år att skötas av TGOJ. Grängesbergsbolaget, eller Trafik AB Grängesberg-Oxelösund som företaget egentligen hette, blev ägare till gruvan 1917. Redan 1923 lades dock driften ned på grund av vikande konjunktur och tekniska svårigheter. (källa)
2. Herräng är en tätort i Häverö socken, Norrtälje kommun i Stockholms län, belägen cirka 52 km norr om Norrtälje. Herräng, som ligger vid Singöfjärden, är ett gammalt brukssamhälle där järnmalmsbrytning inleddes på 1500-talet och avslutades på 1960-talet. Från gruvdriften finns vissa spår, främst i form av vattenfyllda gruvhål. Kvar finns även en stor slagghög på flera hektar, väl synlig från hamnen. Marken vid gruvfälten är annars numera till största delen avstyckad till sommarstugetomter. (källa)
3. Mellan 1870 och 1919 skedde återigen kontinuerlig järnmalmsbrytning i gruvan, i genomsnitt bröts drygt 2000 ton per år (1273 ton år 1879). I sin djupaste del blev gruvan 120 meter djup. 1904 byggde man om den fallfärdiga dammen och grävde en kanal så att malmen kunde fraktas sjövägen till 500 meter från hyttan i Ulvshyttan. Åtminstone fram till år 1924 hade Bråfall en egen liten skola. (källa)
4. På 1600-talet observerade sjöfarare magnetiska störningar som försvårade sjöfarten på området och de första sjökorten gjordes på 1750-talet. På Jussarö har järnmalmsbrytning förekommit periodvis. 1817 inleddes malmbrytning på ön. Ryssland hyste förhoppningar om att göra sig oberoende av järnmalmsimport från Sverige. I mitten av 1800-talet användes fångar som arbetskraft i gruvan. Här kan nämnas att det fanns på den tiden även ett bönehus för de fångar som arbetade i gruvan. Ekenäs-kaplanen predikade där en gång i månaden. År 1861 upphörde malmbrytningen i stor skala på grund av att malmkvaliteten var dålig. Efter det bodde det ett sjuttiotal personer på ön, mest fyrvaktare, lotsar och fiskare. (källa)
5. Kaptensgropen, eller Gropen, är en instörtningsdolin efter underjordisk järnmalmsbrytning, delvis efter uppblockning av berg, vilken sedan 1971 delar Malmberget i en västlig och en östlig del. (källa)
6. Dortmund (äldre namn Throtmani) nämns för första gången 880 som en handelsplats vid den gamla handelsvägen Hellweg. Staden fick marknadsrätt 990 och bryggerirätt 1293. Den var en fri riksstad mellan 1232 och 1803, och medlem av Hansan från 1298. Den kom att bli en viktig medlem i förbundet, och på 1300-talet var staden så rik att engelska kungar flera gånger lär ha tagit pantlån hos storköpmän i Dortmund. Staden avtog i betydelse från trettioåriga kriget, och 1803 var invånarantalet nere i cirka 4 000. 1803 kom staden till Nassau-Oranien, 1808 förenades det med storhertigdömet Berg och tillföll 1815 Preussen. Utvecklingen av kol- och järnmalmsbrytning från mitten av 1800-talet och byggandet av Dortmund-Ems-kanalen, som stod färdig 1899, gav staden en mäktig tillväxt. (källa)