Järnvägsbank Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järnvägsbank

1. Den första vägbron över Stocksundet byggdes 1716. I samband med att Roslagsbanan drogs fram byggdes en järnvägsbro som stod klar 1885. Den var 98 meter lång och uppfördes strax öster om den dåvarande vägtrafikbron från 1826. Sträckningen över sundet hade man förkortat något genom anläggandet av en cirka 30 meter lång järnvägsbank på södra sidan. Järnvägsbron bestod av två stora spann om 36,6 meter med en fackverkskonstruktion och ett mindre spann om 25 meter med mittpelare som bar upp en svängbro. Den 28 september 1885 avsynades Stocksundsbron och den 21 december 1885 togs den i trafik. Denna bro var enkelspårig och gjorde sin tjänst ända fram till den 30 mars 1996. Ett medborgarinitiativ försökte bevara bron för gång och cykeltrafik, men i maj 1998 revs brons överbyggnad, med hjälp av lyftkranen Lodbrok. Idag står en bropelare och båda landfästena kvar. (källa)
2. Upplands runinskrifter 902 är en runsten som står bland en rad resta stenar längs en gammal väg på södra sidan Hågaån. Den nås antingen över en skogsstig från den gamla järnvägsbanken vid Håga eller från Kvarnbo längs med ån. (källa)
3. Fram till 2018 var det en järnvägsbank, som var 24 meter hög och uppfördes 1877, under betydande svårigheter. Nedanför stupet ligger väg E14, vilket gör att en olycka skulle bli extra allvarlig. Platsen har fått sitt namn efter svårigheterna rallarna hade under byggnationen. I närheten, vid Storlien, ligger den högsta punkten i det svenska järnvägsnätet (då och nu) med sina 601 meter över havet. (källa)
4. År 1911 fullbordades järnvägslinjen Dalby-Harlösa-Bjärsjölagård. Den år 1910 tillkomna stationen i Hällestads socken fick namnet Torna Hällestad för att undvika förväxling med den redan befintliga järnvägsstationen Hällestad i Östergötland (Torna kommer av Torna härad). Persontrafiken nedlades år 1955, medan godstrafik Dalby-Torna Hällestad-Harlösa fanns kvar till år 1982. På den tidigare järnvägsbanken finns idag en rid-, cykel- och gångväg. (källa)
5. Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered. 1877 upprättades den första telefonförbindelsen i Göteborg, mellan staden och Jonsered. Jonsereds ställning som industriort markerades 1903 då det nya moderna kraftverket, Jonsereds kraftverk, invigdes. Jonsered besöktes av kung Oscar II 1901 som bland annat tittade på uppförandet av kraftverket. 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunnel klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet. (källa)
6. I höjd med Öjvallberget passerar gränsen Fulan, som är biflöde till Västerdalälven. Här passerar sockengränsen även länsväg 311 (Malung-Särna) samt den gamla järnvägsbanken efter Limedsforsen–Särna Järnväg. Strax viker sedan gränsen skarpt mot sydsydost. och går genom Öjsjön (443 m ö.h.) till strax norr om Kesjön. Här ligger "tresockenmötet" Särna-Transtrand-Älvdalen. Gränsen Särna-Älvdalen går mot nordväst. Cirka 1 km söder om Särnstugan passeras riksväg 70 (ca 22 km sydost Särna tätort). Gränsen går över Trängseldammen i Österdalälven och vidare mot nordväst över Granan vid Flaxvallen (gammal fäbodgrund) och upp genom Trollgravsbäck och Väster-Trollgrav naturreservat. (källa)
7. Den första järnvägsförbindelsen över Årstaviken byggdes 1860 i samband med Västra stambanans sträckning till Södra station. Då uppfördes en låg järnvägsbank med en svängbro över viken. Banken drogs längre västerut över Årstaviken, ungefär i höjd med nuvarande Liljeholmsbron. Några brofundament från järnvägsbron syns fortfarande intill Liljeholmsbrons södra landfäste. (källa)
8. Släktet sandvitor har djupt tvåkluvna kronblad och igenkänns dessutom på den smalt elliptiska, inte hinnkantade skidan och dennas tydligt förlängda spröt. Sandvita är mångårig med kvarlevande pålrot (jämför med ryssgubbar). Den ses i blomning långt in på senhösten. Dess förekomst är tämligen begränsad, i vissa delar av Skåne är den allmän på grus och sand, vid vägar, på åkrar och så vidare. Sedan Linnés tid har den spritt sig ända upp till södra Norrland, men är vanlig bara vid några större städer (till exempel Stockholm och Uppsala), huvudsakligen på grusiga platser (barlast, järnvägsbankar), men även på trädor och gräsbackar, eller till och med på frodigare gräsmark, där den får renare gröna blad. Den finns även på spridda ställen i södra och mellersta Norge, där den är iakttagen sedan 1826, samt i södra och mellersta Finland. (källa)
9. Blåeld trivs på torra, grusiga ruderatmarker såsom torra grusbackar, vägkanter, järnvägsbankar och marker med kraftig markstörning och god dränering t.ex. byggarbetsplatser och parkeringsplatser. Blåelden utgör en lokalt viktig nektarkälla för bin. (källa)
10. Torr ängsmark, grusmark, steniga slänter, järnvägsbankar. (källa)