J-ljud Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet j-ljud

1. Bokstaven J var från början en variant av bokstaven I, men blev till slut en egen bokstav, som betecknade ett konsonantljud istället för ett vokalljud. I många romanska språk, som franska och spanska, har dock bokstaven J kommit att beteckna ett sj-ljud, vilket märks i bland annat lånord till svenskan som journalist och justera, och i engelska ett dj-ljud medan ett J-ljud liknande det svenska däremot skrivs med bokstaven Y. (källa)
2. Sj-ljudet (även sje-ljudet eller 7-ljudet) är ett tonlöst frikativt fonem, eller en kategori av konsonanter, som används i svenska språket i ord som sju, passion, hyssja eller dusch. Sj-ljudet uppträder i två huvudvarianter: en bakre (eller "mörkare") variant, och en främre (eller "ljusare") variant, men båda varianterna är föremål för avsevärd variation. Denna variation är bland annat dialektal och sociolektal, och flera dialekter varierar dessutom mellan båda huvudvarianterna beroende på ljudets position i ordet. Den bakre varianten brukar betecknas med IPA-symbolen och den främre med , eller ibland med . (källa)
3. En Tonlös alveolopalatal frikativa, Tj-ljudet, tje-ljudet eller 20-ljudet, är ett konsonant språkljud som kan beskrivas som ett icke tonande j-ljud och i det IPA betecknas (ett c med knorr). Ljudet förekommer i svenska, och representeras normalt av bokstavskombinationerna tj, kj och k (t.ex. "tjära", "kjol" och "kedja"). I många andra språk än svenskan skiljer man inte på tj-ljudet (som i tjuta) och sj-ljudet (som i skjuta). Båda ljuden är tonlösa frikativa konsonanter, men tj-ljudet är liksom j-ljudet en alveolopalatal konsonant. (källa)
4. postalveolar: tonlöst (sj-ljud i vissa dialekter). (källa)