Vad betyder och hur uttalas j-ljud
J-Ljud uttalas j-ljud [ji-].
Ordformer och varianter av j-ljud
Singular
- j-ljud
- obestämd grundform
- j-ljuds
- obestämd genitiv
- j-ljudet
- bestämd grundform
- j-ljudets
- bestämd genitiv
Plural
- j-ljud
- obestämd grundform
- j-ljuds
- obestämd genitiv
- j-ljuden
- bestämd grundform
- j-ljudens
- bestämd genitiv
J-Ljud är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet j-ljud
Bokstaven J var från början en variant av bokstaven I, men blev till slut en egen bokstav, som betecknade ett konsonantljud istället för ett vokalljud. I många romanska språk, som franska och spanska, har dock bokstaven J kommit att beteckna ett sj-ljud, vilket märks i bland annat lånord till svenskan som journalist och justera, och i engelska ett dj-ljud medan ett J-ljud liknande det svenska däremot skrivs med bokstaven Y.
En Tonlös alveolopalatal frikativa, Tj-ljudet, tje-ljudet eller 20-ljudet, är ett konsonant språkljud som kan beskrivas som ett icke tonande j-ljud och i det IPA betecknas [ɕ] (ett c med knorr). Ljudet förekommer i svenska, och representeras normalt av bokstavskombinationerna tj, kj och k (t.ex. "tjära", "kjol" och "kedja"). I många andra språk än svenskan skiljer man inte på tj-ljudet (som i tjuta) och sj-ljudet (som i skjuta). Båda ljuden är tonlösa frikativa konsonanter, men tj-ljudet är liksom j-ljudet en alveolopalatal konsonant.
Palatal: tonlöst [ç] (tj-ljud i vissa dialekter), tonande [ʝ] (allofon av j-ljudet).