Jordeliv Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet jordeliv

1. Dödsdansen är en senmedeltida allegori om det universella i döden, och som återfinns i konstverk, musikkompositioner och skönlitteratur. Danse macabre föreställer den personifierade döden, vanligen i form av skelett, som leder människor i en långdans mot graven, personerna som följer Döden i dansen är ofta kejsare, ynglingar, unga damer - ofta men inte alltid skelett. Allegorin syftar till att påminna om jordelivets förgänglighet och fåfänglighet (så kallat vanitasmotiv). Bakgrunden till allegorin finns i predikotexter. (källa)
2. Monstret överges och får ensamt ta sig fram i världen. Det får lära sig att leva som om det vore den första människan, lära sig förstå jordelivets fysikaliska realiteter såsom kyla och värme, mörker och ljus, is, sol och vatten samt kroppens behov såsom hunger och törst och hur man tillfredsställer dem samt även det mänskliga språket. (källa)
3. Kepler var lika mycket mystiker som matematiker och astronom. Han producerade många idéer, en som han aldrig riktigt övergav var den att varje sfär i universums omkrets motsvarades av omkretsar som kunde fås fram genom en modell med de fem platonska kropparna inuti varandra. På Keplers tid kunde detta tjäna som en rimlig arbetshypotes eftersom sfärer är perfekta kroppar och det som sker på himlen är perfekt och inte besudlat av jordelivets tillkortakommanden. (källa)
4. Hardenbergs romantiska naturfilosofi, påverkad även av Frans Hemsterhuis och Jacob Böhme, kommer till uttryck i sagofragmentet Die Lehrlinge zu Sais och i Die Christenzeit oder Europa (1799, tryckt 1826), inspirerad av bland annat Friedrich Schleiermachers förkunnelse, framträder romantikens svärmeri för mystiken, medeltiden och katolicismen. Hardenbergs filosofisk-estetiska reflexioner och aforismer publicerades under titeln Blüthenstaub i tidskriften Athænum. Sin största berömmelse vann dock Hardenberg genom den ofullbordade romanen Heinrich von Ofterdingen (1799-1800), ett av den tyska romantikens främsta alster. Den är planlagd som ett romantikens motstycke till Goethes av Hardenberg först beundrade, senare kritiserade Wilhelm Meister. Hardenbergs avsikt var att skildra människans stegvisa utveckling och frälsning från jordelivets fjättrar, romantikens eviga längtan efter poesiens förverkligande. Hjälten i romanen färdas genom poesiens och historiens alla skeden för att till slut nå det poetiska livets fullkomning. Med utgångspunkt från Fichtes viljefilosofi och Schellings identitetslära finner Hardenberg jagets suveränitet förverkligat endast i drömmen. I romanen blir också värden dröm och drömmen värld, det mystiska vardagligt och det vardagliga mystiskt, skildringen är vävd av drömmar och syner men samtidigt målmedveten och välberäknad i sin stränga symbolism. (källa)
5. Jämmerdal är ett bildlikt uttryck för jordelivet, som en plats som präglas av sorg och lidande, särskilt i motsats till det himmelska paradiset. Det används också vardagligt om vedermödor i allmänhet. (källa)
6. Ofta hämtade de sina motiv ur bibeln och klädde de bibliska figurerna i bygdens egna dräkter. En annan inspirationskälla var enkla bildtryck från Tyskland och Frankrike, med motiv från ålderstrappan (där jordelivet avbildas symboliskt som trappsteg) och ungdomskvarnen. En känd kurbitsmålare var Winter Carl Hansson som utförde ett stort antal kurbitsmotiv kring sekelskiftet 1800 i Danielsgården i Bingsjö, numera bevarad som kulturminne. (källa)
7. Traditionen härstammar från grekisk-ortodoxa och romersk-katolska helgonkalendrar, där troende firade de helgons festdag som man var döpt efter. Namnsdagsfirandet skulle minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet". (källa)
8. I skärselden vistas de själar som lämnat jordelivet i nådens tillstånd, och därmed är bestämda för himmelrikets salighet, men fortfarande har lättare, så kallade "förlåtliga synder" på sitt samvete eller som ännu behöver göra bot för förlåtna synder. (jämför Upp. 21:27 och Heb. 12:23) Den rening som själarna där genomgår har karaktären av ett straff för synderna och är förbunden med lidande. (källa)