Jordyta Synonymer Betyder Uttal

• mark

Hur används ordet jordyta

1. Växthuseffekten (eller drivhuseffekten) är den uppvärmning av jordytan som åstadkoms av jordens atmosfär. Effekten beror på att en del av den värme som strålar ut från jordytan värmer upp luften i atmosfären i stället för att stråla ut i rymden. Jorden blir därigenom varmare än den skulle ha varit om den hade saknat atmosfär. I större eller mindre grad uppträder samma effekt också på andra planeter som är försedda med atmosfär. (källa)
2. Naturgeografi är den naturvetenskapliga delen av geografin, i motsats till kulturgeografi, som är den samhällsvetenskapliga. Naturgeografin behandlar jordytans landformer och de processer som påverkar denna. (källa)
3. Den typ av solförmörkelse som de flesta människor har chansen att se, är den "partiella". Månen täcker då en del av solen, och lämnar kvar en lysande del med en form som ibland kan tyckas likna en månskära (likheten är dock inte så stor när endast en mindre del av solskivan är täckt). En partiell solförmörkelse är en följd av att månens mittpunkt inte riktigt passerar genom den ovan nämnda linjen mellan jorden och solen, sett från betraktarens position. Oftast finns det dock i sådana fall andra platser på jordytan där förmörkelsen är antingen total eller ringformig. Det händer också att månens kärnskugga faller helt utanför jorden, som då endast träffas av halvskugga. (källa)
4. Areal är arean av ett geografiskt områdes projektion på en tänkt, normaliserad jordyta. (källa)
5. Porfyr är oftast massformig och en mer eller mindre sur silikatbergart av växlande färg. Färgen är oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Porfyr har bildats dels genom stelning av lava på jordytan eller nära under jordytan, dels genom avlagring och "förstening" av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är kristaller utströdda i den finkorniga eller täta grundmassan. Kristallerna består i primärt av kvarts, fältspat och hornblände. Även andra mineral förekommer, så som svart glimmer (biotit). Strökornen har kristalliserat långt under jordytan i ett tidigt skede av det vulkaniska materialets vandring uppåt. De har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som bildat den inbäddande grundmassan. (källa)
6. Longituder är (till skillnad från latituder) inte parallella med varandra, även om det på vissa kartprojektioner kan se så ut. Istället utgör varje longitud en halv storcirkel med Jordens medelpunkt som utgångspunkt. En longitud går från pol till pol och dess längd är alltid ungefär 20 000 000 meter, vilket motsvarade 10 800 nautiska mil eller distansminuter innan dessa definierades till exakt 1852 meter Detta motsvarar således avståndet mellan polerna. Att man vanligen bortser från jordens "tillplattning" beror på att berg och andra höjdskillnader på jordytan (inkl. havsytans variation) orsakar större skillnader än vad "tillplattningen" gör. (källa)
7. Lufttrycket är inte konstant vid en viss höjd över jordytan, utan beror i hög grad på förekomsten av så kallade högtrycksområden respektive lågtrycksområden. Dessa bildas då luftmassan sätts i rotation under inverkan av energitillskott från solens energiinstrålning och jordens rotation och bildar så kallade "fria virvlar" med logaritmisk strömningsform där det statiska trycket enligt Bernoullis ekvation sjunker i proportion till avståndet från virvelns centrum genom att strömningshastigheten ökar samtidigt som det dynamiska trycket (hastighetsberoende trycket) stiger. (källa)
8. I Sverige är solinstrålningen lägre än i länder söder om Sverige eftersom den maximala instrålningsvinkeln bara är 58 grader längst i söder. Solinstrålningen i Sverige kan variera mellan 1100 och ner till några 10-tal W/m² när molntäcket är tjockt. Den maximala instrålningen är högre på sommaren än på vintern eftersom solen vintertid står närmare horisonten. Detta innebär också att solljuset då måste färdas längre väg genom atmosfären innan den når jordytan, vilket ytterligare minskar instrålningen. Genomsnittlig solinstrålning i Sverige har uppskattats till 1060 kWh/m² per år. I Visby är medelvärdet på direktstrålning 1189 kWh/m² per år, mellan åren 1983 och 2014. (källa)
9. Principen om uniformitarianism anger att de processer som modifierar jordytan nu fungerade liknande i historien. (källa)