Judafolket Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet judafolket

1. Den första missionsperioden avgränsas av Jerusalems förstörelse år 70 (Matt. 24:14,27,28). Då var apostlarna, särskilt Paulus, och deras närmaste medhjälpare, "evangelister", de egentliga missionärerna, varje nybildad kristen församling en ljusspridare och missionsgrundsatsen "juden först, så ock greken". Evangeliet trängde under denna period ut i hela den då kända världen, så långt den judiska förskingringen sträckte sig (Rom. 10:18 ff., Kol. 1:23). Och då judafolket som folk förkastade det (Apg. 28:26-28, Rom. 9-11), blev resultatet en övervägande hednakristen församling med blott en kärna från judendomen som bärare av kristendomen under den nya period, som har namn av "hedningarnas tider" (Luk. 21:24). (källa)
2. Birger Pernow och Torsten Ysander: Kan Judafolket räddas?, 1943. (källa)
3. Lindhagen var från 1901 tillika biträdande predikant vid Blasieholmskyrkan och 1907 predikant vid Messiaskapellet. Han utnämndes 20 maj 1914 till kyrkoherde i Engelbrekts församling i Stockholm och tillträde tjänsten direkt. Där tjänstegjorde han från 1913 som vice pastor. Lindhagen framträdde även som produktiv författare på de homiletiska, populärexegetiska och religionspsykologiska områdena. Han utgav bland annat Sionismen (1899), Korn för såningsstunder (1904), Bibliotek för praktiskt bibelstudium (1909), Nutidsströmningar inom judafolket (1910), Franz Delitzsch (1913), Brevet till hebréerna (1914), predikosamlingen I vår Guds gårdar (1915) och Bibelstudier (1917). Efter hans död utgavs predikosamlingen Fatta det eviga livet (1923). Lindhagen redigerade 1894-1914 "Missionstidning för Israel" och verkade därjämte flitigt som översättare av religiös litteratur. (källa)
4. Han studerade i Sankt Petersburg, Karlsruhe och under Wilhelm Sohn i Düsseldorf och blev professor där 1875. Inom det religiösa måleriet uppträdde Gebhardt på ett särskilt sätt, i det han flyttade de bibliska scenerna in i en gammaltysk miljö och sökte framställa dem i gammaltysk anda. Typerna och kostymen liksom scenerierna är mest tyska från omkring år 1500, huvudvikten är lagd på personernas själsuttryck, som ofta är både innerligt och vältaligt. Hans första försök inom denna genre var Intåget i Jerusalem (1863, museet i Elberfeld), sedan följde Kristus på korset (1866, domen i Tallinn), Nattvarden (1870, Berlin, nationalgalleriet), Korsfästelsen (1873, Hamburg), en annan Korsfästelse i München, Kristi himmelsfärd (1881, Berlin, nationalgalleriet), Tillredelserna för Jesu begravning (1883, Dresden), Moses framkallar vatten ur klippan (judafolket i öknen visar tyska typer i dräkter från Luthers tid), Jesus och Nikodemus (Düsseldorf), Jakob brottas med ängeln (Dresden), Johannes döparen i fängelset och Åhörarna vid bergspredikan (båda utställd 1907). Gebhardt målade även porträtt, genrer och motiv från reformationstiden som Religionssamtal (1866) och Reformatorn vid sitt arbete (1877, Leipzig). Väggmålningar utförde han i klostret Lokkum (sex stycken) och i Friedenskirche i Düsseldorf (fem stycken). (källa)