Järngruva Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järngruva

1. Nyängsgruvan (även Nyängs gruvor, Nyängsfältet, eller bara Nyäng) med Långnäs anrikningsverk är ett malmfält med fyra före detta järngruvor i Långnäs i Hofors kommun, Gävleborgs län. Området ligger cirka 5 km sydost om Hofors, i ett område rikt på nedlagda gruvor, inklusive Vingesbacke och Storbergets gruvor (däribland Stollgruvan/Stillagruvan, Storgruvan, Fräkengruvorna och Johannesgruvan). (källa)
2. I Sverige var en hytta förr ofta synonymt med ett mindre järnbruk, eller en del av ett större. Hyttan var platsen där malmen från järngruvorna smältes ned till tackjärn. Malmen transporterades från gruvan till en rostugn, varefter den rostade malmen kunde smältas i masugnen (hyttan). Biprodukt var slagg som kunde användas för byggnadsändamål men ofta finns kvar i stora högar. För att smälta exempelvis järnmalm krävs mycket höga temperaturer, vilket kräver stora mängder träkol. Skogarna runt de svenska järngruvorna höggs ner och lades i mila för att föda hyttorna med träkol som skapades i milorna genom ofullständig förbränning av veden. (källa)
3. Namnet skapolit härleds från grekiska σκάπος (skapos), "stav" (efter dess prismatiska kristaller) och λίθος (lithos), "sten". José Bonifácio de Andrada e Silva beskrev skapolit från järngruvorna vid Arendal i Norge i en publikation 1800. I samma publikation beskrev de Andrada även mineralet wernerit från järngruvorna Nortbö? och Ulrica i Arendals malmdistrikt. Det mineralet var namngivet efter mineralogen Abraham Gottlob Werner. (källa)
4. Under historisk tid sedan man börjat bryta bergsmalm är det framför allt berggrunden i Bergslagen och Norrland som har varit och är de viktigaste källorna till järn. I Bergslagen bröts järnmalm i tusentals gruvor (de flesta små) men nästan alla är numera nedlagda. Den största järngruvan i Bergslagen var Grängesberg i Ludvika kommun. Här pågick järnbrytning från 1500-talet fram till 1989. I Norrland bryts metallen idag i Kirunavaara och Malmberget. Den förstnämnda var redan 1904 Sveriges största gruva. Malmen i Kirunavaara är ett kolossalt brantstående lager, som huvudsakligen består av magnetit. År 2003 hade 1 200 miljoner ton malm brutits. (källa)
5. Kirunagruvan är en järngruva i berget Kiirunavaara i Kiruna kommun. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) har brutit järnmalm där sedan början av 1900-talet och gruvan är världens största och modernaste underjordsgruva för järnmalm. (källa)
6. Koncessionshavare för mineralbrytningen var London Mining Greenland A/S, vilket grundades av det New Jerseybaserade London Mining, vars huvudverksamhet var järngruvan i Sierra Leone. Projektet startades 2011, men bygget hann aldrig påbörjas. Företaget gick i konkurs hösten 2014 och avnoterades från Londonbörsen. Dotterbolaget London Mining Grönland A/S köptes vid årsskiftet 2014/2015 av det privata kinesiska investerings- och importföretaget General Nice Development. Gruvprojektets fortsatta utveckling var 2015 osäker. (källa)
7. Stål- och gruvkrisen vid mitten av 1970-talet slog hårt mot bolaget och 1977–1978 då bland annat de mellansvenska järngruvorna, Oxelösunds järnverk och TGOJ avyttrades till statliga SSAB. Gränges förvärvades 1980 av Electroluxkoncernen som fortsatte bantningen av verksamheten, bland annat såldes 1981 Gränges kraft till Vattenfall och Gränges Metallverken (koppardelen av gamla Svenska Metallverken) 1986 till Outokumpu Abp. År 1989 upphörde malmbrytningen i Liberia och Gränges avslutade sitt engagemang i Lamco. (källa)
8. År 1580 började den finska invandring, som befolkade en stor del av Värmlands ödebygder. Vid denna tid fick Värmlands järngruvor, som var kända från medeltiden, ett starkt uppsving och räknades redan på 1600-talet som synnerligen värdefulla. Av städerna tillkom Kristinehamn 1582 men förlorade dessa 1584 och fick åter stadsrättigheter 1642, Karlstad 1584 och Filipstad 1611 men förlorade dessa år 1694 och fick åter dessa 1835. Det värmländska bergsbruket kulminerade i betydelse mot slutet av 1700-talet. (källa)
9. Olof Bæckström var son till marinläkaren Johan Carl Fredrik Bæckström och brorson till skådespelaren Oscar Bæckström. Efter studentexamen i Karlskrona 1906 blev han student i Uppsala, 1910 filosofie kandidat och 1915 filosofie licentiat där. Han kom att studera Persbergs och Finnmossens järngruvor i Värmland och undersökte som gruvgeolog Ånimskogs mangangruvor. Han var även kemisk-teknisk expert vid Ab Jungners kalicement och utredde förhållandet mellan sulfid- och järnmalmer i Dannemora gruvor. 1923 blev Bæckström geolog och senare chefsgeolog vid Centralgruppens emissionsaktiebolag och ledde bolagets malmletningar där han kom att använda de nya elektriska malmletningsmetoderna som ledde till malmfynden i Skelleftefältet, fjällen och Norrbottens urbergsområde. Bæckström utgav bland annat Petrographische Beschreibung einiger Basalte von Patagonien, West-antarktika und den Süd-Sandwich-Inseln (1915) och Berggrundkarta över Skelleftefältet (1935, tillsammans med Ivar Högbom). (källa)
10. Den mesta järnmalmen i Torsåkers bergslag ligger i ett leptitmassiv i hästskoform västerut kring sjön Stor-Gösken, i vilken det ligger stora kroppar av marmor/karbonatsten och i anslutning till dessa eller däruti ligger magnetitmalmerna som linser. Vissa gruvor har börjat som kalkgruvor men övergått till järngruvor och tvärtom. Malmen är endera en skarnmalm eller en ren grovkristallin magnentit, enl. P.H Lundegård 1962 SGU. (källa)