Järnhandlare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järnhandlare

1. AB Julius Slöör (även Järnslöör) var en betydande järn- och redskapsgrossist med försäljningslokaler vid Järntorget och Järntorgsgatan i Gamla stan, Stockholm. Bolaget grundades 1858 av järnhandlaren Julius Slöör och lades ner 1970. (källa)
2. För att undslippa tant Leas kommendering till hushållsarbete smiter bröderna iväg för att segla med traktens busfrö, Fabian Scholke, vid första bästa tillfälle. Pojkarna "lånar" järnhandlarens båt och seglar ut, men det råder stiltje så de ligger mest och guppar en bit från land. Senare på dagen blåser det dock upp till storm, och i ett försök att vända hemåt välter Fabian båten. Erik håller på att drunkna och fantiserar om att förenas med sina döda mor, men räddas i land av Georg. Desperata söker de tre skydd i en förankrad segelbåt. (källa)
3. Det fanns även andra verksamheter i Alstad, bland annat bageri och café. Det fanns också kreaturshandel, slakteri och köttaffär, elfirma, skräddare, skomakare, snickare, målare, tunnbindare, urmakare, järnhandlare och sömmerska. (källa)
4. Elliot var son till en järnarbetare i Yorkshire och själv först järngjutare, sedan järnhandlare. Han var en fanatisk motståndare till spannmålslagarna, vilka han ansåg var skuld till arbetarklassens nöd. Det mesta av hans produktion är också av politisk art, i synnerhet Corn law rhymes (1831) och The splendid village (3 band, 1833-35). 1850 utgavs More prose and verse by the Corn law writer (2 band). En reviderad upplaga av hans arbeten utkom 1876. (källa)
5. Edvard Persson - Anders Svensson, järnhandlare i Tommerup. (källa)
6. Grunden till Team Sportia lades redan på 1960-talet, då utvecklingen innebar att enskilda fackhandlare började bilda inköpsgrupper och kedjor för att möta konkurrensen från de framväxande varuhusen. Inom sporthandelsbranschen bildades bland annat Fri Team 1973. Av vissa järnhandlare som sålde sportutrustning bildades så småningom Järnia Sport, som sedan ändrade namn till Sportia. 1989 fusionerades Sportia och Fri Team, och bildade sportkedjan Team Sportia. (källa)
7. Eskil Alfred Julius Sjögren, född 28 oktober 1873 i Stockholm, död 21 februari 1952, var en järnhandlare och grundare av järnaffären Julius Sjögren AB i Stockholm. Hans butik tillhörde en av de större i Stockholm och fanns i olika byggnader vid Södermalmstorg. Sjögren hörde till en grupp driftiga affärsmän som Ragnar Frunck, Julius Slöör och John Wall, vilka blev förmögna i takt med att Stockholm växte på malmarna. (källa)
8. Den porträtterade kvinnans identitet har inte kunnat fastställas med säkerhet, men sannolikt var hon en hovdam vid det milanesiska hovet. Två kandidater som föreslagits är Lucrezia Crivelli eller Cecilia Gallerani (1473–1536) som båda var älskarinnor till Ludovico Sforza. Den senare är känd från Leonardos målning Damen med hermelinen (cirka 1490) som målades ungefär samtidigt och har flera likheter med detta porträtt. Målningens alternativa titel härrör från en felaktig katalogisering i den franska kungliga samlingen, då den förväxlades med ett porträtt av madame Féron, känd som La Belle Ferronière ("Ferronnière" avser en hustru eller dotter till en järnhandlare) och älskarinna till Frans I av Frankrike. (källa)
9. När de mörknar inne på salongen försöker de tända lampan. Men de förstår inte att det är en glödlampa utan slår sönder glaset för att ge lågan syre. Joakim får en stöt av glödtråden och värdshusvärden kommer. Han förklarar för dem vad "elexitet" är för något. När det visar sig att alla de tusentals mil ledningar som behövs för att leda el skall vara gjorda av koppar skiner Joakim och Daly upp, tillsammans med resten av folket på saloonen rusar Joakim mot järnhandeln för att köpa grävarutrustning. När han kommer fram visar det sig att järnhandlaren har beslutat sig att chockhöja priserna. För att få råd med utrustning säljer han sin farfars fars - Havbard von Ankas - guldtänder. (källa)
10. Föräldrar var järnhandlaren Carl Bremberg och Berta Juringius. Han tog studenteexamen 1918 och studerade sedan humanistiska ämnen vid Stockholms högskola 1918–1921. Under studenttiden medverkade han i studenttidningar och var bland annat redaktör för studentkårens tidning Gaudeamus. (källa)