Järnten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet järnten

1. I äldre tider, då mat tillreddes på vedspisar, kunde man byta ut en av spisringarna mot en specialring med två gropar mitt emot varandra. Till detta hörde ett särskilt våffeljärn med två utstickande kulor, som passade precis i spisringens gropar, och därmed gick det lätt att vända järnet, så att hettan från elden kunde nå bägge sidorna. Det gällde att avpassa tiderna före och efter vändningen, så att våfflan blev jämnt och lagom gräddad på bägge sidorna. Handtagen bestod av en ca 8 mm tjock järnten i vardera järnhalvan. Järntenarna var i ytteränden omböjda till öglor som man omslöt med handen för manövrering av anordningen. Om öglorna blev alltför heta fick man lov att använda grytlapp för att inte bränna sig. Öglorna kunde även användas för upphängning av järnet på en krok vid förvaring. (källa)
2. Längs udden löpte en sandås, och under de första 15 åren bestod arbetet i att skyffla denna sand ut till de cirka 5 kilometer långa försvarsvallarna mot fästningens sjösidor, samt att bygga utskjutande kaponjärer, varifrån man skulle kunna skjuta längs med vallarna. Nedanför de fem km långa grusvallarna och mellan kaponjärerna ett så kallat stormhinder bestående av en kalkstensgrund. Ovanpå grunden ett järnstaket bestående av cirka fyra meter långa upprättstående, smidda och spetsade järntenar. Dessa smiddes i en hytta vid Igelbäcken cirka 10 km norr om fästningen. Totalt gick det åt cirka en miljon ton sand för vallbygget. Under åren 1827-1830 arbetade cirka 2000 personer på anläggningen. (källa)
3. Med förnagling valde man istället att göra kanonen obrukbar. När det gäller mynningsladdade kanoner, drev man då in en järnten (nagel) i fänghålet, vilket gjorde det omöjligt att sätta fast en lunta i hålet och därmed antända krutet. När det gäller senare kanoner, med bakladdning, avlägsnade man istället slutstycket, eller gjorde detta obrukbart. Detta senare förfarande skall då inte kallas för förnagling. (källa)
4. Standaret som kompaniet stred med i Norge 1718 och Sundsvall 1721 var av år 1686 modell med målad dekor. Karl XI monogram i guld (utan XI) på ena sidan och landskapsvapnet i silver och brunt å den andra sidan (skuggor i andra färger). Fanans storlek var omkring 50 cm x 50 cm och i blå sidendamast. Fanstången som var mellan 2,76 m - 3,19 m lång, förmodligen blåmålad och slöjdad av antingen ask eller tall, kröntes i toppen av Karl XII genombrutna monogram i mässing. Stången var rund, men med en avsmalnande diameter på omkring tre cm från toppen till omkring sex cm alldeles ovanför handgreppet och eventuellt fortsatt avsmalnande från 6 cm nedanför handgreppet till tre cm längst ned. Handgreppet hade en diameter tre cm och började 2/3 ned på stången och var omkring 20 cm. Ovanför handgreppet, och på vissa stänger nedanför, fanns sex till 12 kanaler som gav staven en upplevelse av att vara mångsidig. Några av dessa kanaler kunde vara förstärkta med platta järnstänger för att kunna klara sabel- eller värjhugg. Stängerna var fastspikade med korta järnspikar och löpte från handgreppet och till toppen. Fästet för karbinhaken, järnten med sin löpande bärring, var ovanför handgreppet och omkring 30 cm lång. Längst ned satt en metallsko som var omkring fem cm lång. Fanan förlorades år 1721 i slaget vid Selånger till ryssarna och är sedan dess borta. (källa)