Kärlekssaga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kärlekssaga

1. När romanen publicerades, 1975, väckte den avsmak hos en stor del av läsarna. Tikkanen skrev om ämnen som var tabubelagda i det finska samhället, om våldtäkt och att vara anhörig till en person som lider av alkoholism. Kritikerna ratade henne, och hennes verk beskrevs som kiosklitteratur. I en intervju i det finlandssvenska tv-programmet Efter nio beskriver Tikkanen hur hon, då boken var nypublicerad, blev spottad på en gång, och till och med blev slagen. Mottagandet i Sverige blev aningen mildare än i Finland. "Med Män kan inte våldtas blev Märta Tikkanen en av den nya kvinnorörelsens galjonsförfattare, inte bara i sitt hemland Finland utan i hela Norden." Trots att Män kan inte våldtas väckte publicitet var det ett av hennes senare verk, Århundradets kärlekssaga (1978) som blev hennes stora genombrott. (källa)
2. Inga Dahl, en arbetslös skådespelerska, och Joakim Lundell är ett kärlekspar från flydda tider, som många år senare av en slump råkar mötas på en järnvägsstation. De dricker kaffe tillsammans och i två långa återblickar får man följa deras gemensamma kärlekssagas början och slut. (källa)
3. Huvudpersonen är korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) som återvänder till England från fångenskap. Bakgrundshandlingar handlar om motsättningar mellan normander och saxare, och Ivanhoes kärlekskval mellan den vackra (och goda) judiska Rebecca och hans barndomskärlek, den passande damen Rowena. Medan Rowena är en ganska färglös figur är Rebecca ett förhållandevis starkt personporträtt. Medan Ivanhoe tillbringar en stor del av handlingen mer eller mindre oskadliggjord efter att ha skadats i inledningen, utspelas en olycklig kärlekssaga mellan en av prins Johans trogna riddare, tempelherren Brian de Bois-Guilbert, och Rebecca. (källa)
4. Sydsvenskans Annika Gustafsson, som gav betyget 4 av 5, skrev att filmen är en märklig, vacker, bloddrypande och mänsklig kärlekssaga. Gustafsson skrev att utöver handlingen återkallas stämningar och tonfall från det svenska förortssamhället i början på 1980-talet. Hon tror inte att de som har älskat boken kommer att bli besvikna. Hon menar att precis som många kritiker ansåg boken vara en kommentar till 2000-talets mer brutala samhälle går det också att se filmen på det viset. Gentele skrev att filmen på flera punkter står fri från boken. Bernt Eklund från Expressen kritiserade filmen för att den inte var tilltalande för de som inte är bitna i vampyrfilmer. Svenska Dagbladets radiokrönikör Erik Löfvendahl kommenterade ett inslag i Sveriges Radio P4 med Tomas Alfredson. Här sade Alfredson att han inte betraktar Låt den rätte komma in som en vampyrfilm i första hand, utan snarare som en barndomsskildring, en berättelse om barnets förmåga att överleva, och att vampyrtemat fungerar mer som ett medel och inte som ett mål. (källa)
5. Största rummet på bottenvåningen kallas i dag "Wrangelska salen", som har kvar sitt originaltak målat i grisailleteknik. Mittpartiet, som aldrig kom på plats eller togs bort under Wrangels tid, visar ett skenperspektiv i målat rutmönster och tillkom på 1700-talet när Erik Lovisin var ägare. I hörnet märks en praktfull sandstensspis, som Wrangel ska ha fört hit som krigsbyte från Prag. Den rikt skulpterade spisen visar bland annat scener ur Pyramus och Thisbes kärlekssaga och Mucius Scaevolas historia. Spisens gnistskydd, som fanns under Ihdes tid, tillverkades av ett smidesgaller från Hornska gravkoret i Jacobs kyrka i Stockholm. Bottenvåningens rum nyttjas i dag som servering och kafé för allmänheten. På övre våningen ligger centralt biljardrum och Ihreska biblioteket, med omkring 10 000 värdefulla volymer från 1600-talet och framåt. Till höger och vänster följer några mindre rum, i dag plats för kontor och utställningar. Allt hålls samman av en lång korridor. Vid restaureringen i början av 1980-talet blev samtliga rum i herrgården upprustade på uppdrag av kommunen. (källa)