Köpenhamnska Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet köpenhamnska

1. Först under Gustav Vasas tid började statsledningen med kraft verka för rikslikare. I en fogdeinstruktion 1555 markerade kung Gösta sin vilja att "en lika aln, mått och vikt överallt brukas och havas skall". Det skulle emellertid dröja till 1604 innan Rydaholmsalnen upphöjdes till rikslikare. Ett år senare bestämdes dessutom att Stockholms vågsvikt skulle gälla alla sjöstäders vågar. Ungefär samtidigt, år 1613, fastställdes rikslikare i Danmark. Den själländska alnen, den fynska skäppan och det Köpenhamnska lispundet blev enhetsmått för längd, volym och vikt. Nordisk handel blev plötsligt mycket mindre huvudräkning och jämförelsetabeller. (källa)
2. Esmann var en av dem som slöt sig till Herman Bang, och på 1880-talet väckte uppseende som elak följetongist i dagspressen. Han debuterade 1885 med Gammel Gæld, två noveller i blaserad och ironisk ton, och författade sedan ett tiotal skådespel, utmärkta för stor scenteknisk behändighet, bland annat Den kjære Familje (1892) och Alexander den Store (1900), de flesta spelade på Det Kongelige Teater, de båda senare även i Sverige. I sitt levnadssätt var Esmann ända fram till sin död en typisk representant för den köpenhamnska boulevard-intelligensen. År 1904 sköts han på Centralhotellet i Köpenhamn ihjäl av en älskarinna, som därefter tog sitt liv. (källa)
3. Som ung gick Brun till sjöss och fortsatte med det livet, till sist som styrman, fram till 1843. Därefter begav han sig till Köpenhamn för att bli skådespelare, men gav upp försöket och började skriva skådespel istället. Bruns debutarbete De skandinaviske Brødre blev utbuat på Det kongelige Teater och med femaktsdramat Gustav den Tredie, som uppfördes på samma teater 1849, fick han inte heller någon framgång. Åren 1851–1861 ledde han Odense Teater, 1861–1863 Casino, 1865–1872 Christiania Theater och 1873–1876 Folketeatret. Dagmarteatret satte han igång i februari 1883 och ledde den fem kvartal. Det var dock som skådespelsförfattare Brun gjorde sig mest känd. Hans dramatiseringar av andras berättelser gjorde succé och höll sig länge kvar på repertoaren såväl på de köpenhamnska privatteatrarna som på provinsscenerna. Särskilt gäller det om Gøngehøvdingen (efter Carit Etlar) och om Ridderen af Randers Bro (efter Ingemann). I hans levnadsminnen Fra Dreng til Mand och Fra min Ungdom og Manddom finns ett och annat av kulturhistoriskt intresse. (källa)
4. Zinck blev student 1845 och deltog flera år i Studenterforeningens glada liv, dels som skådespelare och vissångare, dels som författare av operaparodier. Åren 1865-67 var han anställd vid Det kongelige Theater och utförde en mängd komiska roller, men slog inte igenom, på grund av att han inte tordes ge sin yppiga humor fritt lopp. Han övergick därför till Folketheatret, till vilken han var knuten i nära 40 år. Där kände han sig mera hemma, fick efter hand en stor mängd roller och spelade särskilt mästerligt köpenhamnska spetsborgare av alla typer. (källa)