Kalksten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kalksten

1. Den vanligaste typen av glas är silikatglas (även kallat sodaglas) som framställs med kiseldioxid som glasbildare, soda (natriumkarbonat) som flussmedel och kalksten (kalciumkarbonat) som stabilisator. Med pottaska (kaliumkarbonat) som flussmedeli stället för soda får man kaliglas (kaliumkalkglas, bömisk kristall, lättkristall), ett mjukare och mer svårsmält glas, samtidigt som det är mer motståndskraftigt mot kemiska angrepp. Buteljglas är ett enklare glas, som förorenats av järn- eller kopparoxid (ger grön färgton) eller manganoxid (ger brun färgton). (källa)
2. Råmaterialet till en vanlig form av glasmassa består av sand (59 %), soda (18 %), dolomit (15 %), kalksten (4 %), nefelin (3 %) och sulfat (1 %). Förhållandet mellan de olika beståndsdelarna varierar beroende på vad glaset ska användas till, om det ska vara lättflytande eller "kallt", det vill säga trögflytande och lättare att jobba med, och dess övriga egenskaper. När man framställer färgat glas, kan man också tillsätta olika metalloxider, eller andra kemikalier som fosfat, selen eller guld. (källa)
3. Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Bandning förekommer inte. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit kallas för en hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper. Mykerinos pyramid vid Giza, en av de mest välbevarade av Egyptens pyramider är delvis tillverkad i granit. Den klassiska curlingstenen är i granit, härrörande från Skottland där den första stenen tillverkades redan 1750. (källa)
4. Karstgrottor är belägna i berg av kalksten eller dolomit och har bildats genom att vatten med lågt pH har trängt in och cirkulerat i sprickor och småningom löst upp (korroderat) bergarten och karst har börjat att bildas. Grottgångarna är orsakade av vattnets kemiska inverkan på stenen. Beroende på riktningen och beskaffenheten hos de vägar i bergets inre utefter vilket vattnet har runnit har gångarna fått olika form, storlek, längdutsträckning, höjd och läge. Ofta förekommer stora rum, från vilka mer eller mindre vidsträckta gångar utgår eller förgrenar sig i ena eller andra riktningen. Grottor av detta slag finns i alla länder, som äger större kalkstensområden. I åtskilliga karstgrottor finns vackra droppstensbildningar. I Sverige förekommer karstgrottor företrädesvis i fjällkedjan (Korallgrottan som är Sveriges längsta grotta är en sådan), även om mindre karstgrottor också finns i södra Sverige. Lummelundagrottan på Gotland är ett lysande undantag. Benämningen "karst" kommer av det tyska namnet för ett område i Slovenien (där det kallas Kras) och i Italien (där det kallas Carso). Den första forskningen kring kalkstenstopografi gjordes i detta område. (källa)
5. Tre av de mest utnyttjade naturtillgångarna på Jamaica är bauxit, gips och kalksten. (källa)
6. Det finns många olika sätt att släcka kalk på som används i byggnadssammanhang, det vanligaste är torrsläckning då "packstenen" (bränd kalksten) släcks med exakt mängd vatten för att göra den till pulver. (källa)
7. Kalciumkarbonat, eller kolsyrad kalk (CaCO3), är i naturen ett mycket vanligt salt, som förekommer som aragonit, kalkspat, kalksten, krita och marmor, samt i märgel, dolomit m. Genom upphettning spaltas det i kalciumoxid (bränd kalk) och koldioxid. Det är också den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, snäckor, pärlor och äggskal m. (källa)
8. Fjäll kännetecknas främst av toppar utan trädvegetation, rundade former, flacka sluttningar och jämförelsevis låga relativa höjdskillnader. Beroende på hur berggrundsplattorna, de så kallade skollorna, hamnade vid fjällkedjans bildande, har erosionen verkat på olika sätt. Till exempel är de norska fjällen, vars skollor står nästan vertikalt, högre och spetsigare än de svenska, vars skollor ligger mer horisontellt. Vissa bergarter är dessutom mer lättvittrade än andra, till exempel är kalksten mer lättvittrat än amfibolit. De högsta fjälltopparna består nästan alltid av svårvittrade bergarter. (källa)
9. Främst syftar kalk på olika former av kalciumkarbonat, till exempel kalksten och krita samt de ämnen som framställs av dessa. Kalciumoxid (kallad bränd eller osläckt kalk) fås genom kalcinering av kalciumkarbonat. Kalciumhydroxid (släckt kalk) fås när kalciumoxid reagerar med vatten. Ibland syftar kalk främst på de två senare, det vill säga produkterna. Inom näringslära kan kalk dock syfta på kalciumföreningar i allmänhet, exempelvis i uttryck som "kalkbrist" och "kalkkälla". (källa)
10. Dödbränd kalk erhålls genom att oren kalksten bränns vid så högtemperatur att den brända kalken ej, som i fallet med kalk bränd av ren kalksten, kan släckas. Denna består nästan enbart av kalciumoxid, CaO, som mycket lätt reagerar med vatten under stor värmeutveckling, medan oren kalksten bl a innehåller kiselsyra, SiO2, och aluminiumoxid, Al2O3, vilka vid hög temperatur reagerar med kalciumoxid. (källa)