Kammardebatt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kammardebatt

1. Utöver Eschelsson och Larsson-Lessel skrev 1 200 folkskollärarinnor på en petition till riksdagsmännen om att behålla likalönsprincipen. Lärarinnorna höjde sina röster mot olika lön för lika arbete. Under påsklovet 1906 bildades en ny riksdagsorganisation Sveriges Folkskollärarinneförbund i protest mot att regeringen och SAF hade svikit kvinnorna i lönefrågan. Organisationen ifrågasatte också den ojämna könsfördelningen i SAF:s styrelse och att överlärartjänsterna endast var öppna för män. Organisationens fortsatta uppgift blev att bevaka lärarinnornas rättigheter inom lärarkåren. Trots lärarinnornas motstånd gick löneregleringen igenom enligt Bergs förslag. Propositionen utlöste en debatt i riksdagen och sex motioner i frågan väcktes. Vissa ansåg att läraryrket bör feminiseras och att behålla männen i yrket var slöseri på statens resurser. Andra i linje med lärarinneförbundet ansåg att brytandet av likalöns traditionen var en kränkning mot lärarinnorna då de hade samma arbetsuppgifter och kompetens. Det fanns även ett dolt klassargument i frågan, folkskollärarinnorna kom i regel från en högre social bakgrund, en viss klasställning krävde en viss lön. Men de allra flesta ställde sig bakom principen "lön efter kön". De ansåg i linje med Bergs proposition att kvinnornas sämre fysiska förmåga hindrade dem från att utföra lika värdefullt arbete. Fridtjuv Berg uttryckte detta i kammardebatten "Lärare och lärarinnor presentera måhända lika mycket arbete --- och säkerligen lika värdefullt arbete, men de presenterar helt visst icke samma slags arbete.". (källa)
2. Jaurès fick en bred humanistisk och starkt klassiskt betonad utbildning, han var ett par år lärare vid lyceet i Albi och därefter föreläsare vid universitet i Toulouse. Deputerad 1885, lät Jaurès inskriva sig i den radikala vänstern. Redan vid den tiden visade han stort intresse för arbetarfrågor och socialismen och gjorde sig känd genom sin vältalighet. Sedan han fallit igenom vid valen 1889, återupptog han sin föreläsningsverksamhet i Toulouse. 1890 anslöt han sig till socialistiska partiet. På nytt deputerad 1893-98 och från 1902, tog han betydande del i kammardebatterna om Georges Boulanger och Panamaaffären samt ingrep med kraft till försvar av Dreyfus i Dreyfusaffären och lyckades förmå socialistiska partiet att verka för dennes sak. Genom att 1902 stödja Émile Combes' regering åstadkom han den sammanhållning mellan kammarens vänstergrupper, som blev känd som "blocket", och hoppades därigenom kunna uppnå fördelar för arbetarklassen. En tid var han vicepresident i kammaren. Jaurèsåg i socialismen en fullkomning av demokratin, som innebar en demokratisering även på ekonomins område. Han lyckades 1901 ena flertalet av de socialistiska partierna i Frankrike under namnet Parti socialiste français. Vid internationella kongressen i Amsterdam 1904 hävdade han rätten för socialisterna i varje land att själva bestämma sin taktik och, där de så fann lämpligt, genom samarbete med övriga republikanska partier föra en aktiv politik, motsatsen till den tidigare obstruktionspolitiken. (källa)
3. Vid inträdet i riksdagen slöt sig Magnusson, som var högerman av moderat kynne, till Lantmannapartiet, i vars förtroenderåd han invaldes. Efter sammanslagningen 1912 av Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet tillhörde han Lantmanna- och borgarepartiets förtroenderåd 1914–1934 och högergruppens förtroenderåd 1935–1936, bland vilkas inflytelserikaste medlemmar han räknades. Han var en av partiledaren Arvid Lindmans närmaste förtrogna och räknades som den, näst efter denne, mest inflytelserike i partiet. Han var på sin tid en legendarisk politiker, som syntes mindre än han verkade. Han yttrade sig ogärna i kammardebatten men var mycket aktiv i andra sammanhang och ansågs som en mycket skicklig förhandlare med andra partier. Hans slagfärdighet var legendarisk och det går många anekdoter om detta. Han var 2:e vice talman i andra kammaren 1933–1934 och 1:e vice talman där 1935–1936. (källa)