Kamrerare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kamrerare

1. Gösta Gyllenswärd var son till majoren och lasarettssysslomannen Oskar Hugo Gyllenswärd samt bror till Ragnar och Curt Gyllenswärd. Han anställdes 1912 vid Skandinaviska kredit AB i Stockholm. 1918–1919 praktiserade Gyllenswärd hos Deutsche Bank i Düsseldorf och 1920 i Storbritannien. 1919 blev han föreståndare för Norrköpings enskilda banks fond- och notariatavdelning och 1922 förste kamrerare vid bankens huvudkontor. 1924–1927 var han direktör vid samma banks kontor i Linköping. Då Norrköpingsbanken uppgick i Östergötlands enskilda bank 1927, blev Gyllenswärd förste kamrerare vid dess huvudkontor i Linköping. 1929 blev han direktörsassistent och 1934 VD vid bankens kontor i Stockholm samt 1937 hela företagets VD och ledamot av dess centralstyrelse i Linköping. Gyllenswärd var även styrelseledamot av en rad andra företag, bland annat handelskammaren i Norrköping, Gusums bruk och fabriks AB, Svenska Chokladfabriks AB, Asps yllefabriks AB och enskilda järnvägsföretag i Östergötland. (källa)
2. 1918 begärde Enoch Thulins Aeroplanfabrik att det skulle anläggas en kommunal flygplats i Göteborg. I slutet av samma år tillsatte Göteborgs Drätselkammare en kommitté, bestående av: stadsfullmäktiges vice ordförande Herman Lindholm, fastighetsdirektören A. Gärde och förste stadsingenjören Albert Lilienberg med notarien Olof Johnson som sekreterare, vilka fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för anläggandet av en flygstation i Göteborg eller dess närhet. Sveriges Aeronautiska Sällskap erbjöd sig att utföra den tekniska utredningen. Som sakkunniga anlitades fältflygaren, kaptenen Folke Winbladh, marinflygaren kaptenen Christer F:son Egerström och chefen för marinens flygväsende, kommendörkaptenen Thor Lübeck. En särskilt tillsatt flygstationskommitté utgjordes av direktören John Lithander, ingenjören K.I. Schönander och kamreraren C.R. Cramér. Även Försvarsmakten deltog för att ta reda på vilka önskemål som fanns. Ett starkt önskemål var att en land- och en sjöflygplats skulle ligga nära varandra. Föreslagna alternativ, så som Kviberg, Tingstadsvass, Åby, Askim, Särö och Björlanda uteslöts och det kvarvarande alternativet var Torslanda. Riksdagen beviljade den 27 september 1921 anslag till en första utbyggnad av ett flygfält i Torslanda. Redan tidigare hade även Göteborgs stadsfullmäktige anslagit medel därtill. Efter fortsatt beredning skedde redovisning till stadsfullmäktige i mars 1922, och i november samma år påbörjades arbetet med den nya flyghamnen. Flygplatsen skulle anläggas på Amhult Uppegårds, Röd Sörgårds och Amhult Nedergårds marker. Den 2 september 1921 erhöll staden Kungl. Maj:ts rätt att expropriera marken, och 19 oktober 1922 beslöt Göteborgs stadsfullmäktige att förvärva den erforderliga marken. (källa)
3. Deras son Immanuel Nobel d y var fabriksidkare, och gift med Karolina Andriette Ahlsell, dotter till en kamrerare i Stockholm och Karolina Roospigg. De var föräldrar till Alfred Nobel, Ludvig Nobel, och Robert Nobel. En dotter till Ludvig Nobel behöll sitt flicknamn och var farmor till diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel. (källa)
4. Efter Flemings död, 1685, förordnades Jacob Gyllenborg att föra direktionen i likvidationsverket, men 1690 blev kammarrådet Hans Billingschöld ett slags ställföreträdare eller vice ordförande med skyldighet att i viktiga ärenden rådgöra med Gyllenborg. Arbetet gick undan under Karl XI:s egen högsta uppsikt och vid slutet av 1689 förklarades det mesta vara undangjort. Det som fanns kvar höll ändå kommissionen sysselsatt under den återstående delen av Karl XI:s regering. I januari 1702 hemställde kommissionen själv, att den skulle upphöra, men Kungen resolverade, att "den skulle continuera med de importantasto ärendenas afgörande". I april 1716 framlade emellertid en bland kommissionens egna tjänstemän ett besparingsförslag om att "lägga likvidationsverket under Kammarkollegium såsom ett särskilt kontor under en särskild kamrerare", och sedan kommissionen själv biträtt detta förslag beslöt Kungliga M:t 1717, att både reduktions- och likvidationskommissionerna skulle upphöra som särskilda ämbetsverk och hädanefter blott under Kammarkollegiets överinseende handlägga målen. (källa)