Kaninunge Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kaninunge

1. Mortaliteten av kaningulsot är relativt svår att beräkna då många kaniner dör i sina hålor. Man har även sett att fångsten av kaniner för att bedöma kaningulsot kan stressa djuren och därmed öka mortaliteten av andra anledningar än kaningulsot. Mortaliteten i en smittad population varierar med klimatet och är högre i torra och varma områden än i fuktiga kalla regioner . Kaniner som överlever smittan utvecklar specifika antikroppar mot viruset och blir immuna. Upptäckten av specifika antikroppar i serum från friska kaniner och harar i områden där utbrott av sjukdomen inte har skett visar att viruset har en stor utbredning. 17-20 % av friska kaniner rapporterades innehålla naturliga antikroppar mot kaningulsotvirus . Ett annat sätt att uppnå immunitet är via placentan och modersmjölken. De antikroppar som överförs genom placentan (moderkaka) avtar sedan med ökad ålder och kroppsvikt . När kaninungarna dricker modersmjölken överförs immunitet vilket gör att ungarna är skyddade mot viruset i minst 50 dagar . Vanligtvis föds kaninungarna vid tidig vår och det är då vanligt med utbrott av kaningulsot under sen vår eller tidig sommar då de maternella antikropparna avtagit. (källa)
2. Kattugglan jagar nästan uteslutande på natten. Den spanar från en gren innan den störtar eller glider tyst ned på sitt offer, men i mycket sällsynta fall jagar den i dagsljus när den har ungar att utfodra. Arten tar en stor uppsättning bytesdjur, främst skogsgnagare, men även andra däggdjur upp till en kaninunges storlek, samt fåglar, daggmaskar och skalbaggar. Dessutom äter den grodor och ödlor. I stadsområden utgör fåglar en större andel av födan, och så osannolika arter som gräsand och tretåig mås har dödats och ätits. (källa)
3. Utöver detta utökas födan med lokalt förekommande mindre ryggradsdjur och större ryggradslösa djur. Tornugglan äter allt som den kan betvinga, från små ryggradslösa djur som väger mindre än ,.05 gram till fåglar som väger lika mycket som ugglan själv, som exempelvis fläckig tinamo (Nothura maculosa). Mindre byten slits ofta i stycken som sväljs hela med ben och allt, medan större byten på 100 gram eller mer, som kaninungar, Cryptomys-mullvadsgnagare eller Otomys-råttor, oftast delas upp och de oätliga delarna lämnas. Tornugglan äter mycket sällan tamboskap, och den fångar möjligen en ung kyckling eller ett marsvin en eller två gånger i livet. Regionalt utgör annat än gnagare en större del av födan. På fågelrika öar kan tornugglans diet bestå av 15–20 % fåglar, och i gräsmarker fångar den stora mängder svärmande termiter, gräshoppor eller syrsor. Även fladdermöss, paddor och fjällbärande kräldjur (Squamata) kan utgöra mindre delar av födan men vara nog så viktiga, och små näbbmöss kan utgöra ett viktigt sekundärbyte. (källa)