Kanonkula Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kanonkula

1. Kanonröret eller eldröret är den viktigaste delen av en kanon. De är nästan alltid tillverkade i någon mycket tjock metall. Gamla tiders kanoner kunde ofta ha väggar som var uppåt en halv decimeter tjocka. I dessa stoppade man i runda kanonkulor (äldre benämning lod). Modernare kanonrör är inte lika tjocka och är dessutom betydligt smidigare. Modernare kanonrör är inte heller gjorda för kanonkulor utan istället för projektiler. Insidan på modernare kanonrör äräfflad i spiralform. Räfflornas uppgift är att sätta projektilen i rotation för att den inte skall tumla utan träffa målet med spetsen först. (källa)
2. Syndromet har fått sitt namn efter den litterära figuren baron von Münchhausen på grund av dennes mytomaniska drag. En annan likhet med sagan är att baronen färdades på en kanonkula mellan olika krigsskådeplatser. De av detta karaktärsneurotiska syndrom drabbade far nämligen mellan olika akutmottagningar som "utskjutna kanonkulor", vilket innebär att patienterna frekvent och regelbundet besöker olika typer av vårdmottagningar. (källa)
3. Rappo kallade sig själv en indisk artist, och klädde sig enlighet med detta. I hans program ingick gymnastik, jonglering och balansnummer. Han balanserade ett ägg på toppen av ett strå på näsan. Han balanserade ett tre fots järnankare på en kanonkula med hakan. Han lekte med kanonkulor som vägde upp till 18 kg och jonglerade med 2,2 kg klot. (källa)
4. Andry Dress kom till Sverige 1622 med Louis De Geer och hans svåger Steven Gerards sedan han i Amsterdam slutit ett fyraårigt avtal om anställning hos Willem de Besche. 1624-1627 var han förvaltare vid Åkers styckebruk. Kort därefter övergick dock Dress i Louis De Geers tjänst, men startade dock snart egen bruksverksamhet, om än i fortsatt nära samarbete med De Geer och de Besche. Från 1628 arrenderade Nora och Lindesbergs bergslager jämte Fellingsbro, Ervalla och Näsby socknar tillsammans med sin svåger Jan Schaeij och den Christoffer Geijer. Kompanjonerna var i de kontrakt de skrivit om arrendet förpliktigade att sälja allt sitt järn till De Geer och de Besche, men sommaren 1631 tecknade de ett nytt kontrakt med kronan varvid de blev direktleverantörer av krigsmateriel. Detta ledde till en konflikt med de gamla kompanjonerna, som dock 1634 avslutades genom en kompromissuppgörelse. Dress fick dock fortsätta att sälja krigsmateriel till kronan, om än med De Geer som medintressent. Även i fortsättningen kom de dock att råka i konflikt, bland annat angående skötseln av Torshälla snidverk. Från 1630 var Dress ägare till ett flertal hammare och hyttor i Fellingsbro, Linde och Nora socknar, de största Hammarby och Rockhammar. 1650 erhöll han bergsfrälse bland annat på dessa hamrar. Genom att knyta förbindelser med De Geers konkurrent Joakim Danckwardt lyckades han vinna inflytande även i andra bergslag, bland annat i öster- och Västernärke, som han arrenderade av kronan 1632-1634. Från 1641 erhöll han rätt att tillsätta sin egen fogde över de arrenderade området, även om hans val skulle godkännas av landshövdingen. Av räkenskaperna framgår att över 90 % av kanonkulorna till svenska armén under 1630-talet levererades från Dress bruk. Därutöver var han även den främste leverantören av harneskplåtar men även annat stål, spik, och olika former av råjärn. Dress produktion medförde ett hårt uttag ur bergslagsskogarna, Gyttorps bruk måste redan under 1640-talet lägga ned produktionen på grund av att man då saknade ved. (källa)
5. Samma tur hade inte kapten Gerhard Sivers, som stupade vid Tordenskiolds sida, träffad av en kanonkula. Då det började ljusna blev eldgivningen från de svenska kanonerna på Nya Älvsborg, fregatterna på Göta älv och strandbatterierna intensivare och mera träffsäker. Vid halvsex-tiden gav Tordenskiold order till Arca Noæ och Hjælperen att gå närmare inpå Nya Varvet, men den svenska eldgivningen mattades ändå inte av. Mellan klockan halv åtta, och åtta gav han slutligen order om reträtt. Den ostliga vinden som börjat blåsa underlättade det danska återtåget. (källa)
6. Under tiden i Pisa undersökte Galileo också hur fort olika föremål faller. En tes om att han hade stått högst upp på lutande tornet i Pisa vid sina fallexperiment har inte kunnat bevisas, men han experimenterade i alla fall med olika fallande föremål. Förutom fritt fall experimenterade han med kulor som rullade i en sluttande ränna. Kulorna föll då olika fort förännornas olika lutningar. Men oberoende av massan och hastigheten och rännans lutning visade sig alla fallsträckor vara proportionella med tiden i kvadrat, det vill säga efter 1, 2 eller 3 tidsenheter hade kulan flyttat sig 1, 4 eller 9 längdenheter. Från sina mätresultat kunde han också dra slutsatsen att den fallande kroppens massa inte hade någon betydelse för fallhastigheten. I vakuum, det vill säga när luftmotståndet är lika med noll, skulle alla föremål falla lika snabbt. En fjäder skulle då falla lika snabbt som en kanonkula. (källa)
7. Trots att spränggranater länge hade använts vid landkrigföring (i haubitsar och mörsare) så kunde de enbart avfyras i branta vinklar i elliptiska banor och med relativt låga hastigheter, vilket gjorde dem opraktiska för sjökrigföring. Sjöstrider hade hittills krävt kanoner med flacka banor för att man skulle ha någon chans att träffa målet. Därför hade sjökrigföringen hittills bestått av möten mellan fartyg som använde mynningsladdade kanoner med flacka kulbanor och kanonkulor, vars verkan lätt absorberades av en träbåt. (källa)
8. Vid styckebruken göt man främst kanoner ("stycken") och kanonkulor, vilka tillverkades av järn som tappades direkt från masugnen. (källa)