Kanslisekreterare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kanslisekreterare

1. Hedengren blev juris kandidat vid Stockholms högskola 1952, gjorde tingstjänstgöring 1953–1955, blev amanuens vid inrikesdepartementet 1957, kanslisekreterare där 1958, förste kanslisekreterare 1959, budgetsekreterare 1961, byråchef vid socialdepartementet 1963, departementsrådär 1965 samt var överdirektör vid Socialstyrelsen 1970–1982. Vid Kungl. hovstaterna blev han tjänstgörande kammarjunkare 1962, kammarherre 1970 och var vice ceremonimästare 1974–1980, därefter expeditionschef vid riksmarskalksämbetet 1980. Slutligen verksam som vice kansler tillika sekreterare vid Kungl. Maj:ts Orden 1996. (källa)
2. Johannes Dillner avlade studentexamen i Stockholm 1922 och blev jur.kand. 1927. Han blev amanuens i Ecklesiastikdepartementet 1932, kanslisekreterare 1933, föredragande i Regeringsrätten 1935, 1:e kanslisekreterare i Ecklesiastikdepartementet 1938, kansliråd 1946 (tillförordnad 1935) och expeditionschef 1952. Han blev kanslichef vid Statens sakrevision 1944 och ledamot av Statens organisationsnämnd 1944. Johannes Dillner var regeringsråd 1958–1960. (källa)
3. Krohg lämnade födelsestadens katedralskola 1794 och blev student vid Köpenhamns universitet. Han uppehöll sig 1795-97 i Norge och tog juridisk examen 1799. Efter att någon tid ha tjänstgjort i kansliet och som Frederik Moltkes privatsekreterare återvände han 1801 med kanslisekreterares titel till Norge och levde på en egendom vid Trondhjem, tills han 1807 utnämndes till amtman i Finnmarken. 1811 blev han förflyttad till Nordre Bergenhus amt och samma år till Romsdals amt, vilket han tillträdde omedelbart efter att han frånträdde Finnmarken. 1811-januari 1814 var han tillförordnad stiftsamtman i Trondhjems stift. Som amtman i Romsdal tog han avsked 1840 med tillkännagivande av kungens naadigste Tilfredshed med hans lange og tro Tjeneste. (källa)
4. Bengt A.W. Johansson studerade vid Lunds universitet, blev fil.lic. 1964 och anställdes som 1:e kanslisekreterare i Finansdepartementet 1964. Han var biträdande sekreterare i Bankoutskottet 1968–1970 och expert i 1970 års försvarsutredning. Johansson utsågs till kansliråd 1970 samt till departementsråd 1974. Johansson blev budgetchef i det nyinrättade Budgetdepartementet 1976 och var generaldirektör och chef för Luftfartsverket 1982–1992. (källa)
5. Sommaren 1965 hölls ett möte i det svenska utrikesdepartementet mellan utrikesminister Torsten Nilsson, kabinettssekreterare Leif Belfrage, chefen för UD:s politiska avdelning Dick Hichens-Bergström samt kanslisekreterare Jean-Christophe Öberg. Öberg hade arbetat vid de svenska ambassaderna i Saigon och Bangkok och berättade att det från olika håll kommit förslag att Sverige skulle ta något initiativ för att på så vis få igång förhandlingar mellan parterna i Vietnamkriget: den sydvietnamesiska befrielseorganisationen FNL och USA. (källa)
6. Roger Holtback blev civilekonom vid Handelshögskolan i Göteborg 1968 och var därefter anställd som kanslisekreterare vid Civildepartementet 1968–1969. Han blev chef för ekonomi och administration vid Volvo BM 1969–1973, chef för koncernstab Ekonomiska planer och kontroll AB Volvo 1973–1975, VD för Volvo BM Braåsverken 1975–1978, direktör och chef för division inköp och material för Volvo Personvagnar 1978–1982, vice verkställande direktör där 1983 samt vd för Volvo Personvagnar och medlem av Volvos koncernledning 1984–1990. Holtback var vice VD vid AB Volvo 1990–1991 och medlem av koncernledningen. (källa)
7. Louis De Geer studerade juridik vid Uppsala universitet från 1873 och blev jur.kand. 1879. Därefter blev han vice häradshövding 1881, amanuens i finansdepartementet 1884 och tillförordnad kanslisekreterare där 1888–1892. Han blev därefter genom tjänstgöring i riksdagsutskott, statliga kommittéer och i finansdepartementet väl insatt i politiska frågor. (källa)
8. Nilsson, som var son till lantbrukare Oskar Nilsson och Maria Kalin, blev juris kandidat i Stockholm 1952 och genomförde tingstjänstgöring 1952–1955. Han anställdes på kommunikationsdepartementet 1955, blev förste kanslisekreterare 1956, byråchef 1960, var departementsrådär 1965–1967 samt överdirektör och chef för Statens planverk 1967–1968. (källa)
9. Hörjel avlade studentexamen i Ystad 1936. Han avlade juris kandidat-examen vid Lunds universitet 1941, varpå han genomförde tingstjänstgöring i Färs domsaga 1941–1942 och i Södersysslets domsaga 1942–1944. Därefter var han länsnotarie vid länsstyrelsen i Kristianstads län 1944–1945 och vid länsstyrelsen i Värmlands län 1945–1952. Han tjänstgjorde i Ecklesiastikdepartementet 1952–1958: som kanslisekreterare 1952–1953, som budgetsekreterare 1953–1955 och som byråchef 1955–1958. Åren 1958–1964 var han statssekreterare i Kommunikationsdepartementet och som sådan utredde han samordningen av kollektivtrafiken i Stockholms län. Efter Hörjelöverenskommelsen 1964 ombildades AB Stockholms Spårvägar 1967 till AB Storstockholms Lokaltrafik. Han var generaldirektör och chef för Postverket 1965–1973 och landshövding i Malmöhus län 1973–1984. Hörjel var därtill civilbefälhavare i Södra civilområdet 1973–1984. (källa)
10. Tondén blev juris utriusque kandidat i Uppsala 1907, och var extra ordinarie tjänsteman och adjungerad ledamot i kammarrätten 1909–1914. Han tjänstgjorde vid Finansdepartementet från 1910 och var 2:e kanslisekreterare där 1917–1935. Tondén blev ledamot och sekreterare vid Bankinspektionen 1917, utnämndes till byråchef vid Bank- och fondinspektionen 1919 samt var inspektionens chef med titeln bankinspektör 1945–1947. (källa)