Kantblomma Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kantblomma

1. Hos röllikesläktets två nordiska arter har både mitt- och kantblommorna vit blomkrona, hos röllikan ibland rödlätt. Korgarna är ganska små, men åtminstone hos röllikan så talrika att de tätt förenade blir till en jämntoppad samling i sammansatt kvast. Anmärkningsvärt är kantblommornas ringa antal, ungefär fem stycken, och deras korta, breda form. I holken mellan blommorna finns ganska stora blomstödblad (jämför med släktet Anthemis), som har en svartbrun kant på samma sätt som holkfjällen. När frukterna mognar, växer blomfästet på längden, och de inre fjällen når över de yttre, och korgen får en gråbrun färg som gör att den påminner om en liten kotte. Fröna är aerodynamiskt formade så att de skall få ett större spridningsområde (flyger med vinden). (källa)
2. Renfana liknar prästkrage, men dess kantblommor har en helt annorlunda formad krona. Brämet är mycket kort och inte tunglikt. Kantblommorna är inte större än mittblommorna, utan snarare ännu mindre och dolda under blomkorgens ytterkant, synliga endast från undersidan. De kan kännas igen på det 3-flikiga brämet och är honblommor. Frukten har i spetsen en liten hinnkant som motsvarar ett förkrympt blomfoder. Växten har kraftig underjordstam och de styva stjälkarna bildar täta bestånd av en meters höjd. (källa)
3. Gråbinka (Erigeron acer) är en art i familjen korgblommiga växter. Arten är allmän, men inte vanlig, på torr, grusig mark inom hela den skandinaviska Norden. Den är mycket variabel till storleken, förgreningen och hårbeklädnadens riklighet. Mittblommor och kantblommor har samma färger som hos aster, men de senares bräm är mycket litet. Frukten har hårpensel av blekt rödgul färg. (källa)
4. Rosenskära är en ettårig, upp till meterhög korgblommig ört med finflikiga blad och stora blomkorgar med breda, lila kantblommor och gula diskblommor. Den blommar under sensommaren och hösten och odlas som sommarblomma i Sverige. (källa)
5. Baldersbråns blomställning med sina gula diskblommor och vita kantblommor är mycket lik prästkragens, men bladen är mycket flikiga i tunna trådar (ser ut ungefär som dill), och är därför mycket annorlunda. Kamomill (Matricaria recuita L.) skiljs ganska lätt från baldersbrå genom att baldersbråns diskblommor bildar en tillnärmelsevis platt skiva, medan kamomillens diskblommor är en utpräglat toppig samling som dessutom är ihålig, vilket baldersbråns inte är. (källa)
6. Runt diskblommorna en krans av strålblommor eller kantblommor (inte hos alla). (källa)
7. Åkervädd har en relativt stor och platt blomkorg. Blomkronan är också ganska stor särskilt på de yttersta blommorna i blomkorgen. På detta sätt uppkommer en motsats mellan mittblommor och kantblommor. De senares krona är olikbladig genom att brämet är starkast utvecklat mot korgens Det inre blomfodret har hos denna art ett ganska stort antal strålar. (källa)
8. Gullris utmärks av sin stora blomställning med många blommor på en upprättstående stjälk, som kan bli 5 dm hög. Blomställningen är en vippa med korgarna ordnade i dubbel klase. Den blommar från högsommaren till in på hösten. Ett kännetecken på släktet Solidago är att holken är smalt klocklik och kantblommorna fåtaliga. (källa)
9. Blomställningen innehåller två slags blommor: de mittersta är små, gulvita och tvåkönade. De yttersta däremot är stora och rent vita, men har inga fertila delar och är alltså könlösa. Kantblommorna har till uppgift att vägleda insekter till blomställningen, där mittblommorna är de verkliga blommorna med nektar, ståndare och pistill. (källa)
10. Blomkorgarna är stora och på långa skaft. De kan ha både strål- och diskblommor, ibland saknas strålblommorna. Korgbottnen är konvex med styva fjäll mellan själva blommorna. Kantblommorna är sterila, vanligen gula, diskblommorna är tvåkönade, de kan vara gröna, gula till bruna eller nästan svarta. Frukt fyrkantig och saknar pensel. (källa)