Kantorsexamen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kantorsexamen

1. Kantor är även benämningen på en av de två typer av kyrkomusikertjänster som finns i Svenska kyrkan. Kantor kan också avse innehavare av den lägre kyrkomusikerexamen, kantorsexamen, som normalt erhålls efter två års eftergymnasiala studier på folkhögskola eller högskola. Examen kallas i det senare fallet högskoleexamen i kyrkomusik.
2. För att få ut sin kantorsexamen och därmed bli behörig för kantorstjänst i Svenska kyrkan krävs även att kantorsutbildningen kompletteras med Svenska kyrkans grundkurs. Kursen är läses parallellt som en del av utbildningen i folkhögskoleformen men läses separat under en termin vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut vid högskolestudier.
3. I Sverige före reformationen var kantor en präst i en domkyrka som bland annat hade hand om körsången, läsningen och sången i koret (jämför med kantor i synagoga) samt skötsel av bokskåp. Sedermera blev kantor, eller rector cantus, liktydigt med den som såsom försångare ledde församlingssången, innan orgeln tog över den uppgiften, denna uppgift var först främst en lekmannasyssla. År 1881, då sysslan allt oftare hade kommit att vara förenad med klockar- eller organisttjänst, infördes kyrkosångarexamen (kantorsexamen från och med 1930) som krav för innehavare av sådan befattning. Kantor har också använts för att beteckna musiklärare, sångare och musiker i allmänhet.
4. Dagens utbildningar och examen inrättades i början av 1990-talet. Dessförinnan fanns den lägre kantors- och organistexamen som man kunde avlägga efter blott en sommarkurs, emellertid fordrades även att man därtill genomgått en kurs i pedagogik (som kunde vara anordnad som korrespondenskurs) för att vara behörig att anställas som kantor i Svenska kyrkan, något som mången församling inte lade någon större vikt vid. På Stora Sköndals institut (numera Ersta-Sköndals högskola) fanns dock en utbildning för kyrkokantorsexamen som mer motsvarar dagens utbildning. (källa)