Karaktärsskildring Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet karaktärsskildring

1. Omdömena om Grabbes diktning går isär. Många ser honom som jämbördig med Kleist och Hebbel, medan andra betraktar honom som misslyckad, en "vanmaktens titan". Hans brist på självbehärskning och jämvikt, hans dryckenskap och hans måttlöshet hindrade utvecklingen av hans gåvor: kraftig, originell fantasi, stor makt över språket och skarp historisk blick. Trots den ständiga bristen på konsekvens och konstnärlig harmoni, den aldrig för scenen beräknade formen med sina oupphörliga scenskiften, sin personmängd (i Napoleondramat 130 personer utom "folk") och sina tillfälliga episoder gör Grabbes dramer ett väldigt intryck genom karaktärsskildringens mäktighet, den i stor stil givna tidsbilden och geniala enskildheter i repliker och arkitektonik. Betydelsefull var ansatsen till nationell tysk dramatik i Hohenstaufendramerna. Det historiska dramat Kejsar Fredrik Barbarossa utgavs på svenska redan under Grabbes livstid, år 1833, men uruppfördes först 1875 i Tyskland. Grabbes inflytande har spårats hos Hebbel och Hamerling med flera, och särskilt har man i Grabbe velat se förelöparen till moderna dramatiker i fråga om stora folkscener. (källa)
2. Som filmskapare började Cy Endfield med att göra ett stort antal kortfilmer under 1940-talet. 1950 färdigställde han sin första långfilm, Gangsterterror slås ned (The Underworld Story ). Det var en film noir som blev uppmärksammad av kritiken. Filmen innebar även ett stort steg framåt både vad gäller budget och samhällskritik. Den var ett blixtrande angrepp på tidningskorruption, något som lika väl kunde uppfattas som ett angrepp i vidare mening på den framväxande McCarthyismens ideologi. Samma år följde han upp med den film som ofta omnämns som hans mästerverk, nämligen Raseri (The Sound of Fury ), en thriller om lynchning som baserades på en sann historia. Det var med dessa båda filmer som Endfields egen syn på karaktärsskildring utvecklades, pessimistisk men med medkänsla. (källa)
3. Alma-Tadema ägnade sig huvudsakligen åt den historiska genrebilden, för vilken han sökte sina motiv ur det egyptiska, grekiska och romerska familjelivet. Dessutom utförde han ett stort antal historiska kompositioner från antiken. Han målningar kännetecknas av djup förtrogenhet med den klassiska världen, elegant komposition och teckning samt ypperlig stoffverkan. Hans färg är oftast kylig och tunn, karaktärsskildringen ytlig och hans motivval stundom präglat av effektslöseri. (källa)