Vad betyder och hur uttalas karduan
Karduan uttalas kardu|an [-a´n] -en el. -et.
Karduan betyder (åld.) lädersort.
Ordformer och varianter av karduan
Singular
- karduan
- obestämd grundform
- karduans
- obestämd genitiv
- karduanen
- bestämd grundform
- karduanens
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer singular
- karduan
- obestämd grundform
- karduans
- obestämd genitiv
- karduanet
- bestämd grundform
- karduanets
- bestämd genitiv
Karduan är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet karduan
Yrket gick i arv från far till son. De stränga gesällproven gjorde det svårt att förkovra sig till mästare. Detta vittnar talesättet från 1600- talet om, "I Sverige kan man evertuera sig (anstränga sig) och bliva konung men sämskmakare kan man icke bliva". Karduansmakare var en garvare av karduansläder som är en finare sorts skinn. Ordet karduans kommer eventuellt från den spanska staden Córdoba. Karduansmakargatan i centrala Stockholm är uppkallad efter detta yrke. Garveriverksamhet i städerna var en olägenhet. Ett öknamn på dem som utövade yrket var "stinkare" och de anklagades för att förstöra vattnet.
Under 1750-talet hade handelsmannen Hans Johansson gården Hålan (idag Johannesbergs gård) där han anlagt en saffiansverkstad. I verkstaden tillreddes alla slags färger med god framgång och avsättning, karduan och andra slag. saffian och karduan är finare lädersorter. Gården hade vid denna tid ansenliga byggnader och en vacker nyanlagd träd- och lustgård. Detta tyder på att gården vid tidpunkten höll mycket får, då saffian framställs av fårskinn.
Karduansmakare var en garvare av en finare sorts skinn. Ordet "karduan" kommer via franskan från ett speciellt sätt att bearbeta läder som utvecklades under den arabiska tiden i staden Córdoba i södra Spanien. I Spanien kallades det cordobán och på franska blev det cardouan. En karduansmakare var en hantverkare som bearbetade läder på detta sätt.