Kartograf Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kartograf

1. Abraham Ortelius eller Abraham Ortels, född 4 april (möjligen 14 april) 1527 i Antwerpen, död 28 juni 1598 i Antwerpen, var en flamländsk-belgisk arkeolog, kartograf och geograf. (källa)
2. Gerardus Mercator (eg. Gerhard de Kremer, namnet Kremer betyder "handlare", vilket på latin blir Mercator), född 5 mars 1512, död 2 december 1594, var en nederländsk kartograf. Mercator har gett namn åt Mercator-projektionen, en projektion som han också tog fram. Den är en vinkelkorrekt (men inte ytkorrekt) projektion vilket ger stor användbarhet som sjökort. Mercator myntade även ordet "atlas" som beteckning på en kartbok. (källa)
3. Tsesisolyckan inträffade 26 oktober 1977 då den sovjetiska oljetankern Tsesis (ryska: Цесис) gick på grund 100 meter väster om skäret Kärringklubben vid Fifång i Södertäljeleden utanför Trosa. Fartyget sprang läck och cirka 1 000 kubikmeter olja läckte ut i havet. Sjöfartsverket lade skulden för olyckan på lotsen, sjökapten Hjalmar Nordenberg och fartygets befälhavare, sjökapten Vladimir Minailenko. Kartografen Anders Ahlmark på Sjöfartsverket hävdade att verket var ansvarigt för olyckan genom att man missat att föra in grundet, som hade kartlagts redan 1969, på aktuella sjökort. Sjöfartsverket hävdade genom processen att sjökortet inte var felaktigt. (källa)
4. Alfred Rudolf Lundgren, född 7 april 1852 i Norrköping, död 23 maj 1929 i Lund, var en svensk ingenjör och kartograf. Han var utbildat bergsingenjör och verksam som kartograf vid Ekonomiska kartverket mellan 1878 och 1887. (källa)
5. Oluf Nicolai Olsen, född 4 mars 1794 i Køge, död 19 december 1848 i Köpenhamn, var en dansk officer och kartograf. (källa)
6. Många av ättens manliga medlemmar har varit framstående sjömilitärer. Ett sjömätningsfartyg, HMS Gustaf af Klint har uppkallats efter kartografen och viceamiralen med detta namn. På kvinnosidan utmärker sig konstnären Hilma af Klint, vars abstrakta måleri länge var okänt, men som på senare tid vunnit internationell uppskattning. (källa)
7. Militären och tecknaren Ulrik Thersner hade 1816 tecknat flera herrgårdar i Skåne. Som en slags efterbildning till Erik Dahlberghs verk Suecia antiqua et hodierna beslöt han att utge sina teckningar. Thersner påbörjade år 1817 utgivningen av sitt storartat anlagda utsiktsverk, ett praktverk, som han kallade Fordna och närvarande Sverige. Kartografen och grafikern Carl Fredrik Akrell graverade bilderna, som utfördes i akvatint, eller i "akvatintamanéret". Akvatintlavyr är en grafisk teknik som bygger på principen djuptryck och i likhet med etsningstekniken utnyttjar akvatintsyra. Carl Fredrik Akrell var skicklig som ritare och gravör vid mångfaldigandet av teckningarna. Hans kartor var för sin tid utmärkta liksom akvatintgravyrerna i Fordna och närvarande Sverige. Efterhand anslöt sig kartografen och gravören Wilhelm Maximilian Carpelan till utgivningen. Wilhelm Maximilian Carpelan verkade som gravör i akvatinta av vyer och utsikter. Han tjänstgjorde i fältmätningskåren, och han har också blivit känd som den som utförde den topografiska kartan över Sverige i skala 1:100 000. Han fick år 1826 i uppdrag att leda ett av ingenjörskårens graveringskontor och då införde han ett beteckningssystem, som man sedan använde under lång tid framöver. Skånedelen av verket Fordna och närvarande Sverige fullbordades år 1823, Östergötland påbörjades 1820 och Uppland och Södermanland påbörjades 1824–25. Det var Ulrik Thersner själv som skrev texten till bilderna i verket. (källa)
8. Sten Anders Ahlmark, född 19 juli 1944, död 29 mars 2021, var en svensk kartograf vid Sjöfartsverket, känd som "Fången på fyren". (källa)
9. Nils Marelius, född 31 oktober 1707, död 25 oktober 1791, var en svensk kartograf. (källa)
10. Mellan åren 1877 och 1880 hade nämligen också Kebnekaiseområdet i detalj karterats av Gustaf Wilhelm Bucht. von Vegesack sände till Rabot en kopia av den av norrbottenskartografernas i detalj upprättade konceptkarta över Kebnekaiseområdet där Kebnekaises sydtopp uppmätts till 7 192 fot eller 2 135 meter. Det av Kartverket stipulerade instrumentet för höjdmätning, aneroidbarometern, förutsatte för en mätning att höjderna bestegs. Med den mätmetoden uppmättes under de nämnda kartografernas expedition 20–30 fjälltoppar, men ej Kebnekaises sydtopp. De instrument som den trigonometriska mätningsmetoden krävde, bedömdes alltför osäkra för att praktiskt kunna användas under väder- och terrängförhållandena i fjällen. Vinkelmätningar, syftningar från bergstoppar gjordes för lägesbestämningar. (källa)