Kastare Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder kastare, varianter, uttal och böjningar av kastare

Kastare synonym, annat ord för kastare, vad betyder kastare, förklaring, uttal och böjningar av kastare.

Vad betyder och hur uttalas kastare

Kastare uttalas kast|are och är ett substantiv -n; pl. kastare, best. pl. kastarna.

Ordformer av kastare

Singular

kastare
obestämd grundform
kastares
obestämd genitiv
kastaren
bestämd grundform
kastarens
bestämd genitiv

Plural

kastare
obestämd grundform
kastares
obestämd genitiv
kastarna
bestämd grundform
kastarnas
bestämd genitiv

Kastare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Andra språk

Kastare på Engelska

  • pitcher

Hur används ordet kastare

  1. Det finns flera olika tävlingsformer för varpa, Individuell kula, Lagkula, Mix, Centimeter och Lagcentimeter. Centimeter-tävlingar går till så att en tävlande kastar 36 kast. Efter varje kast mäts avståndet till stickan och noteras. Avstånd längre än en meter från stickan noteras som 100 centimeter. Mätetalet avrundas alltid nedåt till närmsta hela centimeter. Vinner gör den kastare vars 36 kast sammanlagt mäter minst antal centimeter. (källa)
  2. I internationella mästerskap deltar oftast betydligt fler kastare och då genomförs i regel två olika kvalgrupper med lottad startordning där varje deltagare har tre försök att kvalificera sig till finalen genom att klara en av arrangören högt satt direktkvalgräns eller genom att vara bland de tolv bästa totalt i de två grupperna efter att samtliga deltagare kastat klart. I finalen är reglerna desamma som vid vanliga internationella tävlingar med skillnaden att startordningen alltid är lottad. (källa)
  3. I kulstötning, släggkastning och viktkastning kastar deltagarna från en ring som mäter 2,135 meter i diameter. Diskusringens diameter är 2,50 meter. Tekniken i dessa grenar är rotation med undantag för kulstötningen där både glidstil och rotation är de vanligaste på seniornivå. Precis som i längdhopp och i tresteg har varje kastare i mästerskap tre kast på sig och det är det längsta kastet som räknas. Därefter får de åtta bäst placerade kastarna ytterligare tre kast på sig att förbättra sitt bästa resultat. Ifall en kastare trampar på ringkanten eller marken utanför ringen efter första rotationen innan redskapet landat blir kastet ogiltigt. Först då får den aktive lämna ringen och då endast i riktning bakåt, bort från kastsektorn. Det är heller inte tillåtet att kasta eller stöta på eller utanför kastsektorns linjer. För att förhindra olyckor kastar man redskapet (i diskus, slägga och vikt) i en bur med nät åt alla håll utom mot kastsektorn. Nätet hindrar redskapen från att landa långt utanför sektorn. (källa)
  4. Man tror förvisso att den kan ha använts för att eventuellt skrämma upp fåglar som sedan jagades med spjut. Bumerangen består av en nästan platt, vinkelböjd träribba, vars ovansida är välvd och undersida är plan eller något skålad. Snittet genom vingen är en typisk flygplansvinge i profil, ursprungligen skapad långt innan flygplanet uppfunnits. Den återvändande bumerangen användes mest i östra och västra Australien. Det finns bumeranger för både höger- och vänsterhänta kastare med egen utformning för respektive typ. (källa)
  5. Målet i slägga är att kasta så långt som möjligt. Kastet är ett resultat av farten som släggan uppnår genom att kastaren snurrar runt sin egen axel i hög hastighet. Ju snabbare släggan rör sig (vilket bestäms av kroppsrotationen och radien från kroppen ut till släggan), desto längre kommer släggan att flyga innan den landar. Sträckan som uppnås beror också på utkastets vinkel i förhållande till markplanet. (källa)
  6. En spelare är byggare, de andra är kastare. Byggaren ställer upp en pyramid bestående av minst tre kulor som bas och en på topp. Kastarna står bakom ett streck ett par meter därifrån och turas om att kasta kula mot pyramiden. Pyramidägaren sitter vanligen bredbent bakom pyramiden och samlar upp de kastade kulorna på så sätt. Den som byggt pyramiden vinner alla kulor som missar. Den som träffar vinner alla kulorna i pyramiden och får sedan vara byggare i nästa omgång. Man kan bygga upp stora pyramider. Väljer man att bygga en större pyramid är oftast regeln att det kräver längre avstånd för de som skall kasta. (källa)
  7. Pentakubb spelas av fem spelare eller lag. Man formar en femkant med kungen i mitten. Varje spelare (eller lag) placerar ut två kubbar på sin baslinje och kastar tre pinnar mot två de spelare/lag som befinner sig på motsatt sida, d.v.s. inte på de närmast till höger eller vänster. De kubbar som fälls kastas över av motståndaren i kastarens del av planen, d.v.s. den triangel som bildas från hörnen av spelarens baslinje till kungen. Denna inkastade kubb reses och måste sedan fällas av motståndarna innan de får kasta på de kubbar som står på baslinjen. Däremot får man inte gå fram och ställa sig vid den inkastade kubben när det är ens egen tur att kasta (om den alls finns kvar). När man rensat de två framförvarande baslinjerna, fäller man kungen. Samma regler gäller då som vid vanlig kubb. (källa)
  8. Rakt översatt betyder "southpaw" ungefär "sydtass". Uttrycket kommer från baseboll där vänsterhänta kastare (pitchers) kallades "southpaws" eftersom basebollplanerna normalt var orienterade så att en vänsterhänt kastare hade kastarmen mot söder. Basebollplanerna orienterades så för att slagmannen skulle stå vänd österut och därmed slippa att få eftermiddagssolen i ansiktet. En "southpaw" kom sedan att betyda vänsterhänt i allmänhet. (källa)
  9. Kastaren får inte röra bollen själv efter inkastet innan en annan spelare vidrört den. Spelaren kan dock kasta bollen till sin egen målvakt, denne får däremot inte ta upp bollen med händerna, bakåtspel. Inkast räknas inte som en fast situation enligt Uefa och Fifa. (källa)
  10. Járngreipr eller járnglófar kallas de skyddshandskar som guden Tor, enligt Snorre Sturlasson, "inte kan vara utan när han griper om hammarskaftet". Varför han måste bära handskar när han hanterar hammaren förklaras inte, men kanske är det för att lättare kunna fånga den när den kommer tillbaka efter ett kast. I Skáldskaparmál 35 sägs nämligen att hammaren, som var dvärgasmide, hade förlänats den egenskapen, att den då den kastades "aldrig skulle missa sitt mål och aldrig flyga så långt att den inte sökte sig åter till kastarens hand". Möjligt är väl också att handskarna behövdes därför att Mjölner förkroppsligar den glödande blixten. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.