Kastrat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kastrat

1. En kastratsångare är en manlig sångare, vilken som barn kastrerats för att förhindra målbrottets inträde. (källa)
2. En eunuck (latin eunu'chus 'kastrat', av likabetydande grekiska eunouchos , egentligen 'sovrumstjänare', av eun\' 'bädd') var historiskt en vuxen man med skadad testikelfunktion och låg testosteronkoncentration i blodet. Denna åkomma som fanns med sedan barndomen resulterade i att individen aldrig gick igenom puberteten, behöll sin ljusa röst, inte fick särskilt utvecklad muskulatur, ingen könsbehåring eller skäggväxt och aldrig fick någon könsdrift. (källa)
3. På den elisabetanska teatern spelades alla kvinnoroller av ynglingar vilket utgjorde en begränsning av hur sammansatta och fullgångna kvinnorollerna kunde skrivas, de fick inte vara för svåra för de oerfarna skådespelarna. I Trettondagsafton leker Shakespeare med begränsningen och låter Viola klä ut sig till den androgyne kastraten Cesario, vilket föder intrigen. Något som är dolt för den moderna publiken eftersom Viola och Sebastian alltid spelas av vuxna skådespelare är deras ungdom. Eftersom Viola kan misstas för sin bror kan de knappast vara mer än tonåringar, vissa kommentatorer har antagit att de knappast kan vara äldre än de tretton år som de anges ha förlorat sin far vid i akt V, andra anser att de kan vara uppåt 19 år. På Shakespeares tid ansågs kvinnor giftasmogna vid 12 års ålder och män vid 14. Även Orsino och Olivia är dock tämligen unga: Viola kallar Orsino "friskt och oförstört ung", och han anser att kvinnan bör vara yngre än mannen (akt I, scen 5), vilket bör innebära att Olivia är yngre. Likafullt måste hon vara mogen nog att förestå ett eget hus. (källa)
4. Vid övergången från trestämmig till fyrstämmig sats inom den vokala flerstämmiga musiken på 1400-talet uppträder beteckningen "alt" för första gången. Mellanstämman delades i "contratenor altus" och "contratenor bassus". Den övre högre stämman kom alltså att benämnas "contratenor altus", eller "contr' altus". Därför kallas den näst översta stämman i fyrstämmig sats fortfarande "alt". "Contratenor altus" utfördes i äldre tider av mansröster, kastrater, låga gossröster eller instrument. Kvinnliga altar förekommer i kyrkomusik från 1700-talet och inom operan ännu tidigare. (källa)
5. Röstlägen är egentligen inte förknippade med sångarens kön. I gosskörer sjunger pojkar sopran och både pojkar och vuxna män kan där sjunga altstämman. När vuxna män sjunger alt kallas de altister eller countertenorer. En del blandade körer har också kvinnliga tenorer. Manliga sopraner (sopranister, falsettister och kastrater) var vanliga under barocken men falsettister förekommer också i vår tid i ensembler som specialiserat sig på äldre vokalmusik och i sånggrupper som Chanticleer, King's Singers och Take 6. (källa)
6. Operan är inte ett sångspel med talad dialog utan en riktig, genomkomponerad opera med recitativ och arior. Från början skrevs Volpinos parti för en sopran, som parodi på tidens kastrater, men nu sjungs det i moderna bearbetningar av en tenor. Orkestern har en blygsam roll, och det är enbart i ackompanjemanget till ariorna som Haydn använder blåsarna. I finalen kompletterar han med trumma och triangel för att tillmötesgå samtidens förkärlek för "turkisk" musik av det slag som vi även möter i Mozarts opera Enleveringen ur Seraljen. Operan uruppfördes hösten 1768 på slottet Esterházy i Eisenstadt. Den uppfördes på nytt vid furst Esterházys besök i Wien 1770 men låg sedan glömd i slottsarkiven till 1895. Svensk premiär den 2 juli 1991 på Musikteatern i Värmland. (källa)