Keramikföremål Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet keramikföremål

1. Tillverkningen av ett drejat keramikföremål börjar med att leran bearbetas för att inte innehålla några luftbubblor, samt för att bli homogen. Sedan fästs en lagom stor bit av material på skivan och centreras, med hjälp av den roterande skivan, och händerna doppade i vatten. I Sverige arbetar man vanligen med en drejskiva som snurrar motsols om man är högerhänt, så att leran stadgas av höger handflata där då mest tryck sker. Vänsterhänta drejare kan välja att arbeta åt motsatt håll. (källa)
2. År 1917 började han på porslinskoncernen Upsala-Ekeby AB i Uppsala, där han skapade kakelugnsmodeller och dekorer till keramikföremål. Samma år var han även med och tävlade om kakelugnsmodeller på den stora Hemutställningen 1917, som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Kakelugnar var en viktig produkt för Upsala-Ekeby under många år innan centralvärmen slog ut dem. Med hjälp av ett stipendium från Konstakademin 1919-1920 reste han till Frankrike (Paris), Tyskland, Italien, Spanien och Nordafrika för att studera vidare. När han tilldelades Statens resestipendium 1920-1922 kunde han vistas utomlands till 1922. (källa)
3. Tidiga grekiska gravar markerades ofta ovan jord med stora krukor och mänskliga kvarlevor begravdes ofta i urnor. Keramikföremål användes i hög utsträckning i gravar och gravkammare under den klassiska perioden. En larnax, en liten kista eller ett skrin för aska, bestod ofta av dekorerad terrakotta. En särskilt typ av kruka, en loutrophoros, var främst förknippad med bröllopsceremonier där den användes för att bära vatten till de särskilda vigselbadet. De användes även i gravar för ogifta för att i döden kompensera för det de inte fått uppleva i jordelivet. Lekyter med ett handtag var vanliga husgeråd, men utanför hushållet användes de främst som utsmyckning för gravar. Lekyterna var ofta smyckade med scener av nedstigningen i Hades, underjorden i grekisk mytologi, där de döda avbildades bredvid Hermes, Charon eller båda samtidigt, men oftast enbart Charon. Även små lergodsfiguriner har återfunnits i grekiska gravar, men det har inte gått att fastställa om de var tillverkade som gravgods, det tycks inte ha varit så vad gäller tanagrafigurer i hellenistisk stil. Silverföremål är vanligare i den grekiska kultursfärens ytterområden, som i de makedonska kungagravarna i Vergina, eller i näraliggande kulturer i Trakien och bland skyterna. (källa)