Kil Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kil

1. I radgjutningsmaskiner gjuts sammanhängande rader av metall, vanligen en legering av 84 % bly, 12 % antimon och 4 % tenn. Tecknen bärs av lösa matriser som ligger i kanaler i ett magasin överst på maskinen. När man trycker på en tangent faller en matris ner i en s.k. samlarelevator där matriserna samlas tills en rad är fylld. Mellan orden sätts kilar. När en matrisrad är färdig går raden vidare till gjutning. Kilarna trycks in under gjutningen så att raden slås ut till full satsbredd. Efter gjutningen förs matriserna tillbaka till magasinet. Matriserna är tandade, och varje tecken har en bestämd tandningskombination som gör att matriserna automatiskt hamnar i rätt kanal. Blyraderna kan efter tryckningen smältas ned och metallen återanvändas. (källa)
2. Även andra prästtjänster, såsom en tjänst som komminister i en församling inom ett större pastorat, kunde höra till de tjänster som tillsattes genom patronatsrätt. Ett exempel på det var Nedre Ulleruds socken, som tillhörde Stora Kils pastorat under 1800-talet fram till i början av 1900-talet. Där utsågs församlingens komminister av ägaren till Katrineberg inom socknen. Så var det i princip ända fram till 1927, då församlingen blev ett eget pastorat och den siste komministern slutade på sin post. De sista 50 åren hade denna rätt utövats av Mölnbackabolaget, som då var ägare. Stora Kils pastorat i sig var ett prebendepastorat åt biskopen i Karlstad. (källa)
3. En traditionell handhyvel består av en handtagsförsedd stock av hårt träslag, gärna bok. Stocken har försetts med ett speciellt utformat hål. I detta hål nedstickes stålet, som fasthålles i ett noga injusterat läge med hjälp av en kil. Den del av hyveln, som glider mot det som skall hyvlas, kallas sula. Äldre hyvlar saknade spånbrytare, ett stål som kan justeras i höjd mot själva hyvelns skärstål. Den enklaste varianten förs för hand över materialet varvid en kniv skär bort det översta lagret. En profilhyvel har knivar som kan bearbeta materialet till önskad form. Senare har stocken utförts i stål, och kilen (också i stål) har modifierats på olika sätt för att underlätta stålets exakta injustering. Pionjär inom området hyvlar av stål är USA-firman Stanley. För handhyvling med större kapacitet används elhyvlar med roterande kuttrar med knivar. Det finns även stationära maskiner såsom rikthyvel och planhyvel samt olika listhyvlar. För profilhyvling som tidigare utfördes för hand finns olika fräsmaskiner att tillgå. (källa)
4. Notarna delas huvudsakligen in i några olika typer - de raka notarna, som var den vanligaste typen och kilnotar med en kil eller kalv som främst användes för fiske av bottenlevande arter. Båda dessa typer av notar har kallats landnotar då de främst användes för fiske från land eller i närheten av land, till skillnad från Snörpvad och Snurrevad. (källa)
5. Borrbultar är en typ av fast förankringspunkt som används inom sportklättring eller inom mixad klättring. De används då på släta klippor där man inte kan använda andra typer av säkringar, till exempel kilar, hexentrics eller kamkil. Vanligtvis är det en expanderbult eller limbult. (källa)
6. Den samiska traditionen innefattar i princip tre olika koltar. Nordsamiska koltar har flerdelat ryggstycke, framstycket är helt och det finns insydda kilar. De central- och sydsamiska koltarna har flerdelat ryggstycke, men kan ha delat framstycke och insydda kilar. Dessa är sedan rikt dekorerade. På nordsamiska heter kolt gákti. (källa)
7. I juvenil dräkt har den i alla faser en varm brun grundton, från sandfärgad över rödbrun till mörkbrun. På undersidan av den i övrigt svarta vingen syns i alla dräkter en tydlig vit kil på de yttre handpennorna. På ovansidan av vingen syns en liknande vit kil, fast främst hos juvenilerna. (källa)
8. Alban har sitt ursprung i antikens tunika. Dess utseende har varierat mycket genom århundradena, under slutet av medeltiden gjordes den vid nedtill genom insatta sidokilar, som ibland rynkades. Inom Svenska kyrkan borttogs under 1600-talet kilarna och all vidd inrynkades vid halslinningen i samband med att halslinet bortlades, och plagget försågs med en nedliggande krage. Från medeltiden pryddes albans nedre fåll fram och bak med avlångt fyrkantiga tyg- eller broderigarneringar, vanligen färglagda. Dessa bortlades då man under 1700- och 1800-talet införde att allt rikare bruk av spetsar som kantning nedtill på ärmar och krage. (källa)
9. Ett genomgående drag hos pidginengelskan är den kinesiska motviljan för, vilken till exempel av red gjort "led", av drunk "dlunk", av cry "clylo" ("-lo" är en tilläggsändelse), av green "kilen". Deklinationer, konjugationer och i allmänhet böjningar undviks, liksom i kinesiskan. Sålunda får he (han) betyda även "hans, honom, henne, de, deras, dem" och så vidare. Pronomen my (min) står även för "jag, mig, vi, vår, oss" och så vidare. (källa)