Kindtand Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kindtand

1. Alla landlevande rovdjur utvecklades ur förfäder med följande tandformel: incisiver (framtänder) 3/3, caniner (hörntänder) 1/1, premolarer (främre kindtänder) 4/4 och molarer (kindtänder) 3/3. Beroende på art har dessa tänder olikartade utformningar men hörntänderna är vanligen förlängda och spetsiga. Hos de flesta arter finns i varje käke sex små framtänder. Det finns bara två undantag, det ena är läppbjörnen som i övre käken bara har fyra framtänder för att suga insekter genom klaffen mellan tänderna, och det andra är havsuttern som i undre käken bara har fyra framtänder. (källa)
2. Fossan liknar till det yttre främst kattdjuren, men även skunkar. Ansiktet påminner om kattdjurens medan den har skunkdjurens låga och långsträckta kroppsform. Likaså är skallen mera långsträckt och smal, underkäken mindre kraftig, avståndet mellan hörn- och kindtänder i överkäken samt den främsta kindtanden är större än hos kattdjuren. I underkäken har den fyra kindtänder i stället för katternas tre. (källa)
3. Pandans ramar är speciella. De har fem "tår", men handlovsbenet är förstorat, så att de nästan bildar en sjätte tå. Den fungerar som en tumme när pandan greppar sin mat. Pandans skallben och tänder har ett karaktäristiskt utseende för växtätare. Pandan har små framtänder och korta hörntänder. Kindtänderna är breda och malande. Av de främre kindtänderna (premolarer) återstår endast två, som liksom de andra kindtänderna (molarer) är breda. Totalt har björnen 42 tänder. Genom evolutionen har tandkaraktären hos pandan förlorat likheterna med övriga rovdjurs och påminner mer om människans eller svinets tänder. (källa)
4. De mellersta framtänderna har fått en från alla andra däggdjur avvikande form, försedda med taggar, och är större än de tänder som sitter längre bak. De äkta kindtänderna överensstämmer närmast med mullvadarnas. I var halva av överkäken finns högst tre framtänder, en hörntand, tre oäkta och tre äkta kindtänder. I underkäkhalvorna finns nästan alltid endast en framtand, en hörntand, en oäkta och tre äkta kindtänder. Hörntänderna är alltid mycket svagt utbildade. Mjölktänderna är tillbakabildade och endast undantagsvis förkalkade. Med 26 till 32 tänder har näbbmöss inte lika många tänder som andra äkta insektsätare. Hos underfamiljen Soricinae är järnoxider i tandemaljen ansvariga för en gul till rödaktig färg. (källa)
5. Tänderna är av fyra typer: framtänder, hörntänder, premolarer och molarer. I överkäken saknas dock vanligen både framtänder och hörntänder. Framför kindtänderna finns en stor tandlucka. Framtänderna och de undre hörntänderna är nästan spadformiga, med skarpt skärande egg, och används i tillsammans med överkäkens broskartade valk för att klippa av de växter som betas. Överkäkens fram- och hörntänder är kägelformiga och på några få arter är hörntänderna utskjutande. Kindtänderna är sammansatta eller strecktecknade och har emaljveck och cement på tuggytan. När idisslarna tuggar förs underkäken växelvis åt båda sidorna, vilket möjliggörs genom att ledknapparnas yta är flat. (källa)
6. Arterna har ett långsträckt ansiktsskelett med stor näshåla. Vuxna djur i familjen Canidae har 42 tänder. Deras tandformel är I 3 C 1 P 4 M 2/3, de har alltså tre framtänder, en hörntand, fyra premolarer (främre kindtänder) och två till tre molarer (bakre kindtänder) i varje käkhalva. Enda undantaget är öronhunden som har ytterligare en molar på varje sida av över- och underkäken. (källa)
7. I motsats till Hookers sjölejon har arten bara 5 kindtänder i överkäken. Australiskt sjölejon har dessutom 3 framtänder i överkäken, 2 framtänder i underkäken, en hörntand i varje käkhalva och 5 kindtänder i underkäken, alltså 34 tänder. (källa)
8. Pälsen är spräcklig gulbrun och är på ryggsidan något mörkare än på bukens sida. Svansens spets är hos några arter svart och hos andra vit. Det kan vara svårt att bestämma arten efter utseendet. Kindtändernas form och storlek och djurens läte är några kännetecken som används för att skilja arterna från varandra. (källa)