Klösa Synonymer Betyder Uttal

• repa
• riva

Hur används ordet klösa

1. Sofia Albertssons novell Stormens klösande hunger publicerades i Eskapix i september 2012. Novellen Han inom skuggorna publicerades i Eskapix februari 2013. I oktober 2014 kom skräcknovellsamlingen De överflödiga ut på Eskapix. (källa)
2. Djuren kommunicerar med varandra genom skrik, väsande, grymtande, snörvlande och fågellikt kvittrande. De kan också kröka rygg, resa sig på bakbenen samtidigt som de klöser med framtassarna och genom huvudrörelser. (källa)
3. Tråen var i livstiden kung i Valland, och dräpte med sitt magiska svärd Mistelten (Mistilteinn) ett stort antal kämpar. Fyra dagar tar det för Romunds män att hugga sig igenom högens tak. Därnere sitter draugen, klädd i guld och omgiven av skatter. Han är ytterst farlig: vrålar, sprutar gnistor och släpper väder. Romund är den ende som vågar fira sig ned för att samla ihop klenoderna. Men då blir draugen spak. Kanske inväntar han skymningen då hans styrka skall växa. Till sist utmanar Romund honom på brottning. Draugen har långa naglar och klöser som en katt, men Romund slår undan hans ben och fäller honom. Sedan tar han draugens magiska svärd och hugger av honom huvudet. (källa)
4. I de svenska landskapslagarna stadgas straff för stöld av harvpinnar, vilket visar att harven redan på medeltiden var ett viktigt redskap. Den vanliga formen under äldre tid var ett ramverk i trä, med ett antal i rader nerstuckna träpinnar, löst infogade för att lättare kunna följa en ojämn markyta. Trätenarna nöttes dock hårt och måste ofta ersättas. I slutet av 1700-talet började man därför smida harvpinnar av järn, vilka visade sig mycket effektiva särskilt på tyngre lerjordar. På 1770-talet uppfanns en harvtyp med trekantig ram och gåsfotsliknande harvpinnar. Typen spred sig till Sveriges grannländer där den kallades "svenskharv", medan den i Sverige kallades "klös". (källa)
5. Drejning är en teknik där lera formas till runda föremål såsom vaser, krukor, muggar, skålar och tallrikar. En lerklump (klös) placeras på en drejskiva som försätts i rotation. Genom att trycka med händer och fingrar i den mjuka, roterande leran formas kompakta eller ihåliga former. En yrkesman/kvinna som drejar kallas krukmakare eller keramiker. (källa)