Klagoskrift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klagoskrift

1. På våren 1697 hade en f.d. officer vid flottan, Lars Ekerot, börjat komma med förutsägelser om att Stockholm snart skulle förstöras av vådeld. Sina uppenbarelser om detta delgav han i första hand överhovpredikanten Georg Wallin, som han ett par år tidigare hade uppvaktat med klagoskrifter över de olyckor som han ansåg åsamkas Sveriges folk genom domstolarnas orättvisor och de mäktigas hårdhet mot de fattiga. I synnerhet riktade sig Ekerots förbittring mot hans chef, Hans Wachtmeister, som avskedat honom, enligt Ekerots försäkran utan giltig anledning. Ekerot påstod sig också ha en del fordringar på kronan som han inte fick utbetalda. (källa)
2. Med stöd av sententian avrättades mellan 50 och 60 personer. I denna utpekades Sten Sture den yngre och ytterligare 17 namngivna personer samt borgmästare och rådsmän i Stockholms stad. Utöver dessa avrättades en stor grupp människor som inte hade utpekats i Gustaf Trolles klagoskrift. Mickel Nilsson och Klas Kyle, tidigare slottsfogdar på Stockholms slott undslapp straff och Kristina Gyllenstierna och Sigrid Banér hamnade istället i fängelse. De två biskoparna Mattias och Vincent hörde inte heller till de anklagade, trots det blev de första att avrättas och deras avrättning stred i varje fall mot kanonisk rätt. (källa)
3. Harmen över de andliga och världsliga myndigheternas uppträdande mot baptisterna, som man ville tvinga att låta döpa sina barn, framkallade 1844 hans första skrift, Om baptister og barnedaab (1844), som väckte stort uppseende, emedan han där förnekade, att barndopet var apostoliskt. Redan där framträdde hans rationalistiska tankegång, och 1846-50 riktade han flera skarpa angrepp mot Hans Lassen Martensen för hans "förvirrade teologi" såsom en orimlig sammanblandning af religion och spekulativ filosofi. Han gick till och med så långt, att han 1847 ingav en klagoskrift direkt till konung Kristian VIII över Martensen, men tillika över regeringens tillväga gående. Detta ställdes han under fiskaliskt åtal. Efter Fredrik VII:s tronbestigning (1848) nedlades detta åtal på grund af amnestien 1848. Hans uppträdande mot Martensen hade emellertid berövat honom hans lärjungar, och han kom rent af i nöd, varför han 1856 sökte ett prästämbete på Island. Han utnämndes också, men avsade sig det genast, emedan starka tvivel uppstått hos honom om kyrkolärans sanning. (källa)
4. Vid 1817 års riksdag uppträdde Anckarsvärd först som parlamentarisk ledare. Han slöt sig till den dåvarande riddarhusoppositionen, vars huvudman då var greve Fredrik Bogislaus von Schwerin, och förde ett kraftigare språk, än man på långa tider varit van att höra på riddarhuset. Kungen försökte åtala Anckarsvärd för högmålsbrott, därför att denne i en klagoskrift kallat några styrelseåtgärder landsfördärfliga. Åklagaren yrkade på dödsstraff, men efter att det orimliga i åtalet uppenbarat sig frikändes Anckarsvärd. Anckarsvärds popularitet bland allmänheten och oppositionspressen stärktes härav, och vid 1823 års riksdag var hans inflytande ganska starkt. Bland annat invaldes han statsrevisionen. Efter riksdagens slut gjorde han i en offentlig skrift som ingavs både till justitieombudsmannen och som bilaga till statsrevisionens protokoll, att lagstridiga handlingar ej få åtlydas. Med stöd härav yrkade han åtal för de tjänstemän, vilka på grund av en statssekreterares befallning vägrat honom tillgång till vissa officiella handlingar, och fast åtalet ej vann framgång, torde väckandet och den härmed följande diskussionen gett ökat stöd för en helgd av tryckfriheten. (källa)