Klangeffekt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klangeffekt

1. Ravels verk är originellt genom dess djupt panteistiska dimensioner och raffinerade orkesterklang. Ravel använde sig av modern dans som stilparodi och gestaltade föremålens och djurens entréer som revynummer. Innovativa klangeffekter uppnås genom ovanliga instrumentkombinationer och instrument (till exempel rivjärn), där den stora orkestern behandlas på ett kammarmusikaliskt sätt. Det finns en rad komiska nummer i operan, som parodierar gamla operaklichéer: Wedgwood-tekannans duett med Tekoppen i ragtimestil med inslag av pentatonisk kinesisk musik, sagoboksprinsessans klagan eller siffrornas kör. Fåtöljen och Länstolen dansar en menuett som påminner om en saraband, Klockan sjunger en buffaaria med stänk av Music hall, Elden utför en virtuos bel canto-aria, Trollsländan en långsam vals och så vidare. Ravel lyckas tack vare sin magiska orkestreringskonst även på ett förbluffande sätt härma djurläten och betona visuella effekter. (källa)
2. Den på den här tiden älskade Fausthistorien, som berikats med psykologiska moment, skiljer sig tydligt från jämförbara folksagor. Goethes pjäs Faust (första delen 1806) hade vid den här tiden ännu inte etablerat sig. Men Spohr kan ha varit förtrogen med Goethes Faust, eftersom hans Gretchen-tonsättning tillkommit redan 1808-09. Kompositionsmässigt gör Faust särskilt stort intryck genom de nyanserade känslorna, sångbarheten och den täta dramaturgin. Avgörande är emellertid användandet av erinringsmotiv. Även när det gäller klangeffekter är Spohr långt före sin tid: i öppnings- och bröllopsscenen låter han musik spelas bakom scenen. Spohr strävade i fortsättningen efter att följa med sin tid genom att ständigt aktualisera sin musik. År 1829 gavs stycket i Berlin och fick framförallt i det tyska språkområdet stor spridning. (källa)
3. Musette (barock) – en sats i den barocka sviten, av pastoral karaktär och med en orgelpunktsmässigt liggande baston, som imitation av säckpipans klangeffekt. I allmänhet är då musetten en trio till gavott eller annan dansartad sats. (källa)
4. Planeterna (engelsk originaltitel: The Planets, även The Planets Suite) är en orkestersvit av den engelske komponisten Gustav Holst. Verket har opusnumret 32. Holst komponerade stycket mellan 1914 och 1916 för en stor symfoniorkester, i den sista satsen (Neptunus, se nedan) kommer en sexstämmig damkör med därtill. Sviten är ett exempel på senromantisk programmusik, som till karaktären liknar den senare tillkomna stora orkestrala filmmusiken och dess verkning på åhörare som framförallt uppstår genom orkesterns monumentala klangeffekter och klangfärger. (källa)