Klappra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klappra

1. Fossila klapperstensfält är gamla stränder med klappersten som genom landhöjningen höjts högt över nuvarande havsnivå. Förleden "klapper" härrör från det klapprande ljud som uppstår när stenarna slår mot varandra då de översköljs av vågorna. (källa)
2. Åtminstone tio olika vallar kan man urskilja här. Vallarna har bildats under stormar vid högvatten då vågorna vräkte stenarna lång upp på land. Förleden "klapper" härrör från det klapprande ljud som uppstår när stenarna slår mot varandra då de översköljs av vågorna. Nedanför dessa ligger svallat material i allt finare fraktioner, det vill säga jordarter, såsom morän och lera. Kornstorlekarna eller kornfraktionerna delas upp i block, som är mer än 200 mm, sten 60-200 mm, grus 2-60 mm, sand 0,06-2 mm, silt 0,002-0,06 mm och ler som är en kornfraktion där mineralkornen är mindre än 0,002 mm. Vid Hummelmorabergets klappervallar ligger svallgrus, det vill säga grusjord som bildats genom att vågor och bränningar sköljt ur, finjordsfattig skogs- och odlingsjord med stort grusinnehåll längst ner mellan 60 och 55 m ö.h., därefter ligger klapper på mellan 60 och 64 m ö.h. och överst ligger moränen vid 65 m ö.h.. Vallarna är till del överväxta. (källa)
3. "Genom sönderrivna moln bryter då och då en månstråle fram. Tolv tunga slag hörs då från kyrktornet. Då sista slaget dör bort ljuder sällsamma toner från kyrkogården. Månljuset faller på en ohygglig gestalt. Det är döden som sitter på en gravsten och stämmer sin fiol, ihåligt och falskt. Man hör skrik och jämmer i gravarna och vinden rister klagande i de nakna trädkronorna. De dystra tonerna från dödens förstämda fiol kallar fram de döda ur gravarna. I vita svepningar fladdrar de runt i en demonisk dans. Ihåliga skrik och fasansfulla skratt river sönder gravfriden. Allt vildare jagar de rasslande skeletten omkring Döden, som stampar takten med sin klapprande fot. Då – som gripna av ett ohyggligt varsel – stannar skeletten. I den isande blåsten hörs inte Dödens musik. En skälvning går genom de dödas skara. De grinande skallarna vänds mot den bleka månen som om de lyssnade. Men åter skär Dödens hetsande toner genom stillheten. Åter störtar de döda sig in i dansen vildare än förut. Vinden tjuter med i den ohyggliga kören, och de nakna lindarna jämrar sig. Plötsligt stannar Döden upp sitt spel och i stillheten som följer hör man ljudet av en galande tupp. De döda skyndar tillbaka till gravarna och den fantastiska synen upplöses i ljuset av den gryende dagen.". (källa)