Klippvägg Synonymer Betyder Uttal

• bergvägg

Hur används ordet klippvägg

1. Katarakt: Ett stort, kraftfullt vattenfall som störtar sig lodrätt ned utför en klippvägg utan avsatser. Ofta synonymt med fritt fall. Ordet avser vanligen de sex stora vattenfallen i floden Nilen. (källa)
2. Från vattentillgångar i bergen har man ända sedan 1461 och fram till 1966 byggt ut ett system av bevattningskanaler (levadas) till lägre belägna jordbruksområden. Längs kanalerna går smala stigar som används vid underhåll av kanalsystemet, som på sina ställen går på smala hyllor utefter branta klippväggar. Dessa stigar har blivit populära vandringsleder för turister. Stigarna saknar ofta staket och det har flera gånger inträffat att turister dödsstörtat nedför någon brant. Kanalsystemet används också för elproduktion med kraftverk i bland annat Calheta, Nogueira, Agua da Serra och Seixal. (källa)
3. En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón 'ravin', 'rör') är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången. (källa)
4. Stensötan har sina blad en enda gång parflikade, och skaftet skiljer sig slutligen genom en led från jordstammen, så att inga bladrester utan endast bladärr kvarstår. Växten är mycket vanlig i Sverige och lever dels på skuggig, inte för torr mark, dels på mossiga stenar, klippväggar och stubbar. Av stor betydelse för dess livslopp är bladens förmåga att klara av intorkning, utan att såsom blomväxternas blad vissna och dö. Stensötans blad rullar ihop sina flikar och intar torrställning, för att åter breda ut sig när luften blir fuktig igen eller när det kommer nederbörd. (källa)
5. Hela Asplenium-släktet utmärks av långsträckta sporgömmesamlingar och ett långsträckt indusium, som sitter fäst med hela sin ena kant på den sida, som är vänd ifrån bladflikens eller småbladets mittnerv. Släktet är ett av de största bland ormbunksväxterna och även i Sverige skiljer sig dessa arter mer inbördes, än exempelvis lundbräknarna (Dryopteris) gör. En av de enklaste till bladformen är svartbräken. Den är enkelt parbladig och med obetydligt tandade småblad. Den växer nästan uteslutande på klippväggar, där den har sin korta jordstam och täta trådrotsknippa inkilade i sprickorna. Man har kallat växter med sådant levnadssätt "petrofyter", de har liten tillgång på näring och hushållar sparsamt med den, och flera ormbunkar som hör dit, till exempel gaffelbräken, har ganska fast bladbyggnad och stor förmåga att leva länge i torka. I södra och mellersta Skandinavien och Finland är denna art ganska vanlig. (källa)