Klockarfar Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klockarfar

1. Söderström blev student 1907 och tjänstgjorde fram till 1912 vid länsstyrelsen i Nylands län, antogs därefter till Svenska Teaterns elevskola och fick omedelbart engagemang vid Svenska inhemska teatern i Åbo. Han begav sig 1915 till Lockstedter Lager i Hohenlockstedt nära Hamburg för att utbilda sig inom jägarrörelsen, men avbröt tjänstgöringen där redan samma år och blev kanslist vid den illegala finländska legationen i Stockholm. Han var 1919–1921 medarbetare i Svenska Tidningen och därefter chefredaktör för veckotidningarna Allas Journal 1921–1921, Allas Krönika 1923–1926 och Klockarfar 1926–1937. Han arbetade 1927–1928 för Svenska Pressen och var 1928–1933 chefredaktör för den nygrundade dagstidningen Nyland, ett bygdeorgan för det svenskspråkiga Mellannyland. Från 1935 fram till sin död var han redaktör för det likaså nystartade Radiobladet. Han redigerade 1920–1941 de fem första upplagorna av den biografiska uppslagsboken Vem och Vad. (källa)
2. Pettersson, som var son till chefredaktör Victor Pettersson och Ida Maria Roslund, gick i 5-klassigt läroverk och bedrev självstudier. Han var typografisk sättare på olika officiner i Stockholm, Uppsala, Riga och Sankt Petersburg 1909–1916, tolk vid firma Hesser och C:o i Zlatoust och ombetrodd vården av krigsfångar där 1916–1918, redaktör för veckobladet Lördagen 1919–1921 och vid Statsrådets tryckeri 1921–1952. Han var mötesreferent i Hufvudstadsbladet från 1922 samt frilansjournalist i olika tidningar och tidskrifter, såsom i Klockarfar 1930–1938, därpå i Hufvudstadsbladet. Han var sekreterare i Arbetets vänner 1921–1933, i dess centralstyrelse 1925–1946, styrelsemedlem och ordförande i Pargasgillet i Helsingfors 1950–1955, dess hedersledamot 1960, sekreterare vid Kyrkobröderna i Helsingfors 1950–1955. Han skrev fyra kapitel i Helsingfors i forna tider, Människor och minnen 1957 samt meddelade historiska uppgifter för stiftelsen Pro Helsingfors. (källa)