Klädvanor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klädvanor

1. Klädedräkten introducerades på 1920-talet i en strävan att ersätta den manchuiska dräkten som burits av män sedan början på Qingdynastin. Det nya snittet användes både i Kuomintangs och kommunisternas uniformer. Efter Folkrepubliken Kinas grundande 1949 blev Maokostym en nationell dräkt för såväl män och kvinnor. Under Kulturrevolutionen slog Mao-kostymen igenom som det vanligaste vardagsplagget i Kina och kom att ses som den politiskt korrekta klädseln för dem som stödde revolutionen. Mao-dräkten behöll denna ställning fram till 1980-talet då Deng Xiaopings reformpolitik ledde till mer varierade klädvanor. (källa)
2. Hösten 2013 programledde Winther Von Svenssons kläder, som handlade om svenskarnas klädvanor, på SVT1 tillsammans med Niklas Källner. 2010–2012 var hon programledare, redaktör och inslagsproducent på Kulturnyheterna på SVT. Tidigare har hon även varit programledare på MTV och ZTV samt för populärkulturprogrammet Hype och modeprogrammet Fashion på SVT. 2012 arbetade Winther som inslagsproducent för "Summerburst" på SVT och redaktör /inslagsproducent för realityserien "Du får mig att känna" på TV3 med bland andra Renée Nyberg, Jill Johnson och Lill-Babs. (källa)
3. Hon utgav tidningen Dress i New York och förespråkade saken genom artiklar, föredrag och designmönster. Hon uppmuntrade också framgångsrikt grundandet av lokala kvinnoklubbar för hälsosamma klädvanor. Denna gång blev rörelsen mer framgångsrik i bredare lager. Den skedde också nu under en epok när offentlig gymnastik, så som cykling, blev vanligare för kvinnor, och att då klä sig i "gymnastikdräkt" offentligt blev därmed accepterat mot sekelskiftet 1900. (källa)
4. Från 1870-talet återuppväcktes rörelsen i USA, och för att få större framgång lades nu till målet att en reformdräkt också måste vara vacker. År 1870 grundades 'Northern Ohio Health and Dress Reform Association', följd 1874 av 'American Free Dress League'. Bloomerdräkten förespråkades inte längre, i stället riktade sig rörelsen nu främst på att reformera underkläderna. Dess centralfigur var från 1880-talet designern Annie Jenness Miller, som utgav tidningen Dress i New York och förespråkade saken genom artiklar, föredrag och designmönster. Hon uppmuntrade också framgångsrikt grundandet av lokala kvinnoklubbar för hälsosamma klädvanor. Denna gång blev rörelsen mer framgångsrik i bredare lager. Den skedde också nu under en epok när offentlig gymnastik, så som cykling, blev vanligare för kvinnor, och att då klä sig i "gymnastikdräkt" offentligt blev därmed accepterat mot sekelskiftet 1900. (källa)