Knöla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet knöla

1. Hela plantan kan drabbas av bladmögel, det vill säga både stjälkar, blomställningar blad och knölar. Bladmögel känns under fuktiga förhållanden igen på det glesa mögelluddet i de angripna fläckarnas kanter, främst på bladundersidan. Vid torr väderlek finns på bladöversidan ofta en några millimeter bred, grå-grön kantzon kring den döda bladvävnaden. Andra skador på potatisplantan kan förväxlas med bladmögel, till exempel frost- eller vindskador, samt gråmögel och torrfläcksjuka. På knölarna syns angrepp som brunaktiga skiftningar under skalet. Senare blir angripna partier mörkare och ofta något insjunkna. Om man skär itu en angripen knöl kan man se en oregelbunden brunröd, smulig och torr röta. Man ser ofta symptomen nära skalet, men infektionen kan tränga genom hela knölen. Under lagringen kan andra rötor uppträda, men dessa är dock relativt lätta att skilja från brunröta. (källa)
2. Knölvalen har en kraftig och tjock kropp med en tydlig puckel på ryggen. Den har stora vårtliknande knölar spridda över huvudet och underkäken vilket är ombildade hårsäckar. Stjärtfenan har en ojämn vågig bakre kant. Ofta växer havstulpaner på valens knölar och ojämnheter vilket gör dessa mer accentuerade. Knölvalen är svart på översidan och ljusare på undersidan. (källa)
3. Rötterna på kärringtand, som tränger djupt ned, har de knölar, leguminosknölar, som är typiska för ärtväxter. Ett praktexempel med knölar på rötterna är ärtväxten jordnötter, som alls icke är nötter i stil med exempelvis hasselnötter. (källa)
4. Skrubbskäddans kroppslängd är vanligtvis 20–25 centimeter, men ibland når den upp till 45 centimeter. Likt andra plattfiskar har den platt och ovanifrånästan rutformig kropp och en liten och sned mun. Ögonen sitter mest på högra sidan, men runt en femtedel har ögonen på vänstra sidan . Ovansidan känns skrovlig som ett rivjärn, därav namnet "skrubba", till skillnad från rödspättan som är slät och glatt. Kroppssidorna har längs basen av rygg- och analfenorna taggiga knölar, och på ögonsidan finns mörka oregelbundna fläckar och strimmor, samt mindre röda eller gula fläckar. Fisken har inga knölar bakom ögonen. På ögonsidan är tändernas antal och storlek mindre än på den blinda sidan. (källa)
5. Giftstruma kan uppkomma av flera orsaker. Den vanligaste orsaken är att hela sköldkörteln överproducerar tyroideahormon. Detta kallas Graves sjukdom. Mindre vanligt är att en enskild eller flera knölar i sköldkörteln framkallar en ökad hormonsekretion, vilket kallas knölstruma. Tyreoidit (inflammation i sköldkörteln) kan också leda till giftstruma. Många kliniska tillstånd leder till att sköldkörtelvävnaden ökar produktionen av tyroideahormon, däribland posttraumatisk stress. Det förekommer att personer med anorexia nervosa under viktuppgången vid tillfrisknande har en övergående giftstruma. Sköldkörtelsjukdomar har en ärftlig komponent i det att det i samma familj kan uppkomma olika sådana sjukdomar, och drabbar oftare kvinnor än män. (källa)
6. Gladiolsläktets arter är fleråriga örter med knölar som vissnar ner efter växtsäsongens slut. Knölarna omges av flera lager fibrösa skal. De basala bladen är små och tillbakabildade, stjälkbladen är två till många, svärdlika. Blomställningen är ett ensidigt ax med många blommor. Varje blomma omges av stödblad. Hyllebladen är sammanväxta vid basen och bildar en blompip, kronan är osymmestrik med de tre övre flikarna större än de undre. Ståndarna är tre och pistillen har tre grenar. Frukten är en trerummig kapsel med många frön. (källa)
7. De flesta amfibiedjur har fyra tår på framfötterna och fem på bakfötterna, men inga klor på någon av dessa. Några salamandrar har färre tår och ålsalamandrar är ålliknande till utseendet med små korta ben. Grodornas fötter har anpassats till sättet de lever på, med skinn mellan tårna för att simma, breda vidhäftande tår för att klättra och knölar på bakfötterna för att gräva. Grodor gräver ofta baklänges i jorden. (källa)
8. Gullvivan har djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och "objudna gäster" ur insektvärlden. (källa)
9. Rotsystemet består av en central rot som når ungefär en meter ned i marken. Det finns också upp till tio meter långa kryprötter som växer strax under markytan. På dessa bildas skott som växer ut till nya buskar. I rotsystemet finns också knölar där havtornen samarbetar med en mikroskopisk organism som bland annat bildar ett näringsämne som busken har nytta av. (källa)
10. De första benparet, som ärörligt i olika riktningar, bär kraftigt utbildade, i genomskärning ovala gripsaxar ("klor"), den ena mycket större och med runda knölar på skärytan, avsedd att krossa födan, medan den andra är smalare och har en vassare skäryta. Denna asymmetri av gripsaxarna är 50:50 fördelat mellan en större gripsax på vänster eller höger sida, beroende på vilken sida som använts mest frekvent under uppväxten. Andra och tredje benparet är även de försedda med gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren slutar med en enkel klo. De två bakersta benparen är vanligen de hummern använder för att förflytta sig. I vatten går hummern vanligen framåt på havsbottnen, men den kan även gå baklänges. Den kraftiga stjärten med sin i flera flikar delade stjärtfena använder hummern då den behöver fly för att snabbt simma bakåt i vattnet. På basen av 3:e respektive 5:e bröstbensparet mynnar könsorganen. (källa)