Kollektmedel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kollektmedel

1. Resterande kyrksilvret från äldre tider försvann under tre inbrott under lite mer av en hundraårsperiod, första gången på 1730-talet, andra 1830 då en silverkanna försvann och det återstående 1843, då även kyrkans kollektmedel blev inbrottstjuvens byte. Detta trots att församlingen hade efter andra inbrottet skaffat sig en av Sveriges säkraste kyrkokistor. Det innebar att man redan 1846 var tvungen att köpa sig en ny brudkrona och ända till modern tid har kyrkan inköpt eller fått till skänks nya silveralster. Bristen på medeltida inventarier och lösöre har dock sin främsta orsak att kyrkan brändes av ryssarna 1719, då all fast inredning såsom medeltida altarskåp och träskulpturer blev eldens rov. Dåvarande kyrkoherden Erik Exing (1663–1728) hann endast få med sig en del lösöre i samband med flykten från de annalkande fientliga trupperna. I kyrkan finns idag endast en runsten som under medeltiden användes som altarskiva, fast denna lades ned i korgolvet redan under reformationen och hittades åter först 1955. Samt den äldre dopfunten, vars fot är utförd i sandsten från Gotland på 1100-talets slut och vars skål gjordes i Kolmårdsmarmor under 1200-talets andra hälft. Den är placerad i dopkapellet, som uppfördes som gravkor på 1600-talet för ätten Schulman. Dopfuntens reliefer beskriver scener ur Gamla testamentet. Dessutom finns kopior av tvenne ljusstavar, som numera förvaras på Statens historiska museum. Originalen är från slutet av 1400-talet. Den yngre dopfunten tillkom i samband med 1950-talets restaurering och är utförd i glas av arkitekten Kurt von Schmalensee. (källa)
2. Kyrkan förstördes av brand 1692 och det var inte första gången. Prosten Warholm berättar att: "Fullestads kyrka en gång i förra krigstiden sattes i brand av en dansk soldat, hans regementschef tyckte att detta var ett skammligt tilltag, och straxt derpå blifvit, upphängd i Lagmansholms port". Redan i april 1693 inleddes reparationen efter branden. Församlingsborna bidrog med gåvor och eget arbete förutom kyrkoskatten på 4 öre. De fattiga som inte kunde betala fick göra dagsverken. Fru Beata Bonde på Lagmansholm skänkte 25 daler silvermynt. Fullestads församling fick kollektmedel från stiftet, 37 daler silvermynt. År 1697 blev vapenhuset av ek färdigt och 1700 togs kyrkan åter i bruk. (källa)
3. Sedan väckelsepredikanten Benedict Andreæ Törnblom 1835 tillträtt som komminister, blev snart behovet av en större kyrka akut. Ögonvittnen från den tiden berättar hur det under hans predikningar i Källsjö var ofta så fullt av åkdon utanför kyrkan att man knappast kunde komma fram, och dessutom gingo förstås en mängd människor till fots, ofta flera mil. Folket brukade ha mat med sig och lågo stundom över natten i gårdarna nära kyrkan eller i prästgården. Det var alltså även sådana kyrkvandringar i den schartauanska väckelsens spår som skyndade på kyrkbygget och 1836 fick församlingen kollektmedel beviljade av Kungl. Maj:t och den gamla kyrkans öde var därmed beseglat. (källa)