Kolmila Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kolmila

1. Kolarkojor var den bebyggelse kolare anlade vid den kolmila som av transporttekniska skäl förlades dit där träden fanns och som behövde bevakning dygnet runt för att förbrännas på det sätt som gav önskat resultat. Kolarkojorna försågs med en enkel dörr, ofta två britsar och en eldstad i mitten. (källa)
2. "Pyrandet", som omvandlar omkring 50–60 procent av veden i en välskött kolmila till aska och andra restprodukter, är i grunden samma sak som (öppen) eld, det vill säga förbränning. Den är dock nödvändig för att åstadkomma den värme som behövs för att driva på pyrolysen i milan. En mila får därför inte bli helt lufttät, för då slocknar den. Syretillförseln reglerades genom små hål, fotympningar eller draggluggar längs milans kant. Milningens första dygn är känsligast, innan milan hunnit bygga upp en jämn värme. Milan måste sedan övervakas dag och natt av kolare som bodde i skogen i kolarkojor. Från milorna transporterades sedan kolet i ryssar till försäljning eller användning, med hjälp av hästforor. I modern tid (1900-talet) användes lastbilar för transporterna. Träkolet från de svenska milorna användes i första hand av hyttor och järnbruk. Kolningen upphörde i stort sett i samband med krigsslutet 1945. (källa)
3. En kolbotten är en lämning efter en kolmila. Kolmilan lämnar i allmänhet efter sig ett tydligt spår som varar i många decennier. Botten kan antingen verka helt steril jämfört med omgivningen, helt utan växtlighet, eller ha en abnorm växtlighet av någon sort – en uppseendeväckande tät klunga granar till exempel, avgränsad till en liten cirkelformad plätt i skogen, kan vara ett tecken på att platsen varit en kolmila. Enklast ser man dock kolbottnen genom att den avgränsas med ett dike eller gropar ställvis placerade runt kolbottnen. Och ofta är även kolbottnen lätt höjd över omkringliggande mark. (källa)