Koloristisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet koloristisk

1. Han var son till köksmästaren Alvin Stöhr och gift med Karin Stöhr. Han kom i unga år till Stockholm och studerade då konst privat för Anders Zorn 1892-1893. Han reste 1893 till Amerika för att fortsätta sin utbildning vid olika konstskolor. Vid återkomsten till Europa 1897 bosatte han sig först i Finland där han fortsatte sina konststudier vid Finska Konstföreningens ritskola Ateneum i Helsingfors. Han bosatte sig slutligen 1931 i Stockholm. Han medverkade i Sveriges allmänna konstförenings utställningar på Konstakademien under 1930-talet. Hans konst består av porträtt, figurkompositioner om folklivet, blomsterstilleben och landskapsmotiv, först i pointillistisk stil och senare med kraftigare manér i koloristisk tradition. (källa)
2. Mot slutet av sitt liv återupptog Lemmen måleriet i olja, akvarell, pastell och utförde även litografier. Hans porträtt ansågs förträffliga, han lämnade också mycket individuella aktstudier och kompositioner samt interiörer av utsökt känslig koloristisk hållning. Hans ornamentstil har haft stort inflytande, och många tecknare gick i hans spår. (källa)
3. Ekedahl studerade två terminer vid Gottfrid Larssons målarskola och fortsatte därefter studierna vid Konsthögskolan i Stockholm 1930–1936 samt under studieresor till Norge och Danmark. Tillsammans med Karl Rosell ställde han ut på Rålambshof i Stockholm 1946. Hans måleri har koloristisk och personlig nerv. (källa)
4. Han påbörjade 1906 den stora väggmålningen i Centralposthuset i Stockholm som visade en rörelserik scen från Skeppsbron I Stockholm, den över 7,5 meter långa målningen blev färdig 1908. Han målade ett stort antal porträtt framförallt av honom närstående personer, dessa målningar har ett stort konstnärligt värde och några ingår i Nationalmuseum samling. När de ledande konstnärerna från Konstnärsförbundet sökte sig mot den utpräglade moderna formskapandet sökte sig Wilhelmson mot ett mer förenklat måleri där ljusverkan och klara former kunde renodlas där han själv ovetandes närmade sig den franska neoimpressionisten Paul Signac. Senare när han som elev hade den radikala syntetisten Ivan Aguéli som i mogen ålder studerade för honom 1911 kom han i kontakt med en för honom helt ny konststil utan att han påverkades nämnvärt. Wilhelmson hade på 1910-talet hittat sin egen konststil och den utvecklades inte nämnvärt utan han fortsatte med ett formklart, ljusuppluckrat och där färgerna ofta stämdes samman i yttersta närbelägna valörer av olika toner, men inte alltid med en koloristisk finess. Bland dessa målningar märks badbilden Sommar från 1912 som ingår i Göteborgs konstmuseums samling. Hans landskapsskildringar från senare år visar motiv från Bohuslän, Lappland, Spanien och Cornwall där han vistades en tid 1924 och fängslades av det egenartade landskapet. Hans sista större offentliga uppdrag var en freskmålning på en mur i Göteborgs länsresidens sammanträdessal. Han arbetade med skisserna 1926 och motivvalet var Bohusläns- natur, näringsliv och jordbruks- och fiskescener från ett typiskt skärgårdslandskap. Efter att han lärt sig etsa av Knut Lundström 1918 blev det en rad etsningar med arbetslivsskildringar från fiskebåtar och fiskelägen samt porträtt av bland annat Prins Eugen och Hjalmar Lundbohm. (källa)