Kommunikationsled Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kommunikationsled

1. Genom en vindbrygga bildades en kommunikationsled mot landsvägen åt söder, över ravelinen Prins Karl, som låg direkt utanför. Ritningen för den nya stadsporten gjordes av generalkvartermästaren Paul Ludvig Leijonsparre, en elev till fästningsingenjören Erik Dahlbergh, som år 1694 blivit utnämnd till generalkvartersmästare vid Göteborgs befästningar. (källa)
2. Stafsing var 1895–1898 redaktör för Teknisk Tidskrifts avdelning för väg- och vattenbyggnad och utgav flera broschyrer, bland andra Om nya infartsleder till Stockholm, Om ny kommunikationsled mellan Stockholm och Finland-Ryssland. Bland hans uppfinningar kan nämnas mekaniska pålkranar, isbrytarfartyg, skenskarv, sprängämnen, telefonhytt, mikrotelefon, telefonlås, lystringsvisare för telefoner, elektrisk kabel, bromsanordning och täckta telefonledningar. Han är begravd på Djursholms begravningsplats. (källa)
3. Under gångna sekler ansågs vattenvägarna utgöra de mest naturliga kommunikationslederna. Vid anläggandet av landsvägar hade strategiska och handelspolitiska synpunkter stor betydelse. Först i slutet av 1700-talet kan ett livligare intresse för vägbyggnad spåras, eftersom några huvudstråk då anlades i det inre av landet som dittills så gott som helt saknat vägar som var farbara med fordon. Under denna tid byggdes vägen Nyslott–Kuopio–Pulkkila–Uleåborg, vägen Tammerfors–Gamlakarleby, vägen Tammerfors–Kuopio samt en del bivägar. Vägarnas sammanlagda längd mot slutet av den svenska tiden uppskattas till omkring 9 000 km. I slutet av 1800-talet var vägnätets längd omkring 45 000 km, vilket avspeglar den kraftiga utvecklingen under detta sekel. (källa)
4. 1914 bildades Svenska Ackumulator-Fabriks A/B Tudor som dotterbolag till AFA, med huvudkontor på Birger Jarlsgatan 55 i Stockholm. En ackumulatorfabrik anlades i Nol på ett område som tidigare disponerats av Nols Glasbruk och en Konstsilkefabrik, med en ursprunglig arbetsstyrka på fyra personer. Fabriken låg fem mil från kraftverken vid Trollhättefallen och vid kommunikationslederna Göta älv och Bergslagernas Järnvägar. (källa)
5. Sörmländska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Södermanland, både gamla genuina dialekterna och det regionala riksspråk som talas där i dag. Landskapet delas diagonalt av en dialektal skiljelinje mellan uppsvenska dialekter med centrum i Södertörn och mellansvenska mål i sydväst. De gamla kommunikationslederna längs vattnet har gjort att nordligare dialekter mest har påverkat landskapets norra och framförallt nordöstra del. (källa)
6. För ett ösamhälle i det yttersta havsbandet som Smögen var hamnen, som kunde angöras i alla väder, det centrala. Förr i tiden var de landsvägar som överhuvudtaget fanns mycket smala, backiga och krokiga och de viktigaste kommunikationslederna utgjordes av hav, sjöar och grävda kanaler. Då isen på vintern först lägger sig invid land innebär det en mycket stor fördel att bosätta sig ute på en ö och på så sätt få tillgång till isfritt vatten. Den naturliga hamnen användes tillfälligt redan under 1500-talet och blev med tiden samhällets centrum. Under den senaste sillperioden (1877–1906) utvecklades den till en viktig exporthamn med omfattande handel med Europa. Ända fram till 1880-talet var Smögenbryggan ingen enhetlig brygga utan utgjordes av små, mer eller mindre, hopbyggda privata bryggor. Dessa kallades gångar och fick namn som Kihlbergs Gång eller Smittrarnes Gång. Ökad handel och ångbåtstrafik ställde dock krav på bättre angöringsplatser för lossning och lastning varför bryggorna successivt byggdes ihop och förstärktes. År 1896 hade man kommit så långt att det fanns ett östra och ett västra bryggstycke som slutligen fram på 1950-talet antog den sträckning som finns idag. Vid bryggorna utefter hamnens norra sida byggde fiskexportörerna magasin och salterier som till viss del fortfarande står kvar. (källa)
7. Enligt idealet skulle nya kloster främst grundas i obefolkade marker, så att nya områden kultiverades. Till viss del var denna policy driven av nödtvång, då den mesta brukbara odlingsmarken i Västeuropa redan var upptagen. I Sverige verkar detta dock ha varit en undantagsprincip, eftersom de flesta klostren grundades med hjälp av kungliga gåvor finns i stället flertalet i bebyggda trakter eller nära större kommunikationsleder. Ett svenskt kloster som dock anlades i enlighet med ordens principer var Nydala kloster, där mark bröts i jungfrulig bokskog. (källa)
8. De särdrag som skiljer ut en viss dialekt från angränsande dialekter kan ha uppstått på i princip två sätt. För det första kan dialekten ha bevarade arkaismer, alltså äldre språkdrag som tidigare varit gemensamma men som försvunnit ur angränsande dialekter och standardspråket. För det andra kan det ha uppstått novationer i dialektområdet, alltså nybildningar som inte förekommer i angränsande dialekter eller i standardspråket. Novationer kan spridas över stora områden från språkhistoriska spridningscentrum, där nybildningarna ofta följer kommunikationsleder som segelbara floder, kustremsor och järnvägar, eller anpassar sig efter kulturella strukturer som stift eller andra administrativa indelningar. På det geografiska område som idag är Sverige, har dialekternas uppkomst med början på 1100-talet präglats av två starka spridningscentrum, ett i Danmark och ett i närheten av det som så småningom blev Stockholm. (källa)
9. Den svensk-norska unionen var ett stort lyft för Jämtlands del. Det jämtska näringslivet hämmades kraftigt av besvärliga och kostsamma transportförhållanden. Befolkningen tvangs forsla efter häst mellan kusterna. Såväl in- som utforsling innebar enorma fördyringar. När länderna var förenade så var det av hög prioritet att ha goda vägförbindelser. De kommunikationsleder som fanns i öst-västlig riktning i Jämtland utgjordes av de hundraåriga Pilgrimslederna och de var i allmänhet dåliga. Jämtland var i ett stort behov av en restauration. Skalstuguvägen började byggas 1815 av Jämtlands fältjägarkår. Den första kärrvägen kom till på 1820-talet och möjliggjorde färder under sommartid. Flera stenvalvsbroar anlades därefter och vägen kom att benämnas Karl Johansvägen efter att han invigde den i Trondheim 1835. (källa)