Kompensationskrav Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kompensationskrav

1. Frågan om restitution av egendom som beslagtogs efter andra världskriget blev en brännande politisk fråga redan efter sammetsrevolutionen. Den tjeckoslovakiska regeringen ville inte gå med på att återlämna egendom som beslagtagits före den så kallade pragkuppen den 25 februari 1948. Regeringen befarade att man i så fall skulle få krav på kompensation från de sudettyskar som fördrevs ur Tjeckoslovakien efter kriget. Regeringens linje stötte då på ett annat problem: kompensationskrav från judar som fått sin egendom beslagtagen under andra världskriget. I maj 1994 ändrades lagstiftningen så att judar men inte sudettyskar kunde få kompensation. Ungefär 100 000 fastigheter och ett mindre antal företag återlämnades till tidigare ägare. Mer besvärlig blev frågan om att återlämna beslagtagen egendom till katolska kyrkan, bland annat Sankt Vituskatedralen i Prag. (källa)
2. Bakgrunden till Tysklands agerande var att tyska politiker och generaler såg i krisen ett bra tillfälle att tvinga fram ett avgörande krig i Europa. Som redan skrivit var bland annat rikskanslern Theobald von Bethmann Hollweg övertygad om att Ryssland skulle bli för starkt inom en snar framtid och att det då skulle bli omöjligt att vinna ett europeiskt krig. "Nu eller aldrig" som både Helmuth von Moltke och von Hötzendorf sammanfattade det hela. Dessutom hoppades Kejsarriket att Storbritannien skulle förbli neutralt i en beväpnad konflikt i Europa. Regeringarna i både Berlin och Wien hoppades dessutom att ett krig skulle förhindra Donaumonarkins förfall. Man räknade även med att Ryssland skulle bistå Serbien, men i så fall var man beredd att föra krig ändå. Italien hölls alldeles utanför till 23 juli (för undvikande av befarade kompensationskrav i Albanien och indiskretioner till Ryssland eller Frankrike), åt övriga makter delgavs noten 24 juli. (källa)
3. Under större delen av 1990-talet stod Libyen under ekonomiska och sociala sanktioner. Detta som en konsekvens av att Gaddafi vägrade lämna ut (till USA eller Storbritannien) två libyer som var anklagade för att ha placerat en bomb på Pan Am Flight 103 som 1988 havererade över orten Lockerbie i Skottland. Genom medling av bland andra Sydafrikas president Nelson Mandela som besökte Gaddafi 1997, och FN:s generalsekreterare Kofi Annan gick Gaddafi 1999 med på en kompromiss och överlämnade de svarande för domstolsförhandlingar under skotsk lag vid en upprättad skotsk domstol i Nederländerna.. FN:s sanktioner suspenderades därmed men USA:s sanktioner upprätthölls utan justeringar. I augusti 2003 skrev Libyen till FN och accepterade formellt ansvar för Lockerbiebombningen. Gaddafi gick med på att betala kompensation om ett belopp på högst 2,7 miljarder dollar, eller 10 miljoner var, till de 270 offrens familjer. Samma månad hävde FN sanktionerna mot Libyen. Kompensationskraven från USA hävdes av President Bush som också med executive order 13477 återupprättade den libyska regeringens immunitet från terror-relaterade stämningar. Gaddafi ådrog sig dock senare stor kritik från västerländska ledare när han 2009 hyllade den dömde bombaren Abdelbaset al-Megrahi då denna återvände till Libyen efter att ha släppts från fängelset i Skottland av humanitära skäl. (källa)
4. Fyra år efter första världskrigets slut slöt Ryska SFSR fördraget i Rapallo 1922 med den tyska Weimarrepubliken där båda parter gick med på att ge upp sina respektive kompensationskrav på varandra från kriget. 1926 skrev de båda under ett fördrag om bibehållen neutralitet om endera parten invecklades i krig. Det ekonomiska läget för länderna direkt efter kriget var mycket dåligt men den bilaterala handeln kunde ändå öka till ett värde av 433 miljoner riksmark år 1927. Bland annat kom handeln att bidra till att Tyskland kunde utveckla krigsmateriel, vilket förbjöds av Versaillesavtalet. (källa)