Konkordat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konkordat

1. Konkordat (av latin concordare, "komma överens") är i vanlig bemärkelse ett avtal mellan de högsta myndigheterna i stat och kyrka rörande förhållandet dem emellan inom det genom avtalet berörda området antingen principiellt och i alla avseenden eller i vissa närmare angivna fall. Det mest kända konkordatet är Lateranfördraget.
2. Anmärkas bör dock, att även underordnade kyrkliga myndigheter, nämligen stiftsbiskoparna, kan ingå avtal med statsmyndigheterna ifråga om sina stift, som faller under begreppet konkordat. För första gången användes ordet konkordat om de på konciliet i Konstanz av kurian (påvestolen) med de fem nationerna (italienare, spanjorer, tyskar, fransmän och engelsmän) träffade överenskommelserna (capitula concordata) om provisoriska reformåtgärder. Sedan förekommer ordet ofta. De under 1800-talet avslutade konkordaten betecknar sig emellertid själva såsom konventioner. De moderna konkordaten har form av folkrättsliga fördrag, avslutade genom befullmäktigade ombud, och de i desamma stadgade bestämmelserna publiceras, sedan ratifikationerna utväxlats, av kontrahenterna som stats-, respektive kyrkolag.
3. En plats för sig intar de så kallade cirkumskriptionsbullorna. I åtskilliga konkordat finns bland annat även bestämmelser om en territoriell omreglering av alla eller några bland de inom det av konkordatet berörda området belägna stiften. Denna omreglering brukar ske genom en särskild till konkordatet anknuten s.k. cirkumskriptions- eller avgränsningsbulla. Så åtföljdes det franska konkordatet av 1801 av bullan Qui Christi Domini vices 29 november samma år och 1817 års bayerska konkordat av bullan Dei ac Domini nostri Jesu Christi 1 april 1818.
4. Ibland har emellertid den mellan staten och kyrkan ingångna överenskommelsen ansetts böra inskränkas till själva stiftsregleringsfrågan, utan att man därom velat sluta ett formligt fördrag. I dylika fall har man gått till väga så, att vederbörande stat genom en not begärt en cirkumskriptionsbulla. Sedan dennas innehåll genom underhandlingar fastställts och bullan av påvestolen utfärdats, har den av vederbörande statsmyndighet omedelbart publicerats som gällande lag. Även de på dylik väg tillkomna cirkumskriptionsbullorna bör från materiell synpunkt räknas bland konkordaten.
5. Rörande konkordatens rättsliga karaktär har tre olika huvuduppfattningar gjort sig gällande.
6. Som det tidigaste konkordatet - det betecknas av samtida författare med namnet "concordia" - betraktas av gammalt det s.k. Wormskonkordatet (23 september 1122), som avslutade den tyska investiturstriden. Här förelåg ömsesidiga medgivanden formulerade i två "privilegia", påvens och kejsarens, som likväl ej uttryckligen hänvisar till varandra. Först den kyrkliga oppositionen mot kurians centralisationspolitik och de medeltida nationalstaternas begynnande konsolidering skapade i början av 1400-talet förutsättningarna för en verklig konkordatpolitik.
7. I egentlig mening leder konkordaten sitt ursprung från Konstanzkonsiliet. Då det visade sig ogörligt att åstadkomma en allmän och enhetlig kyrkoreformation, slog kurian i stället in på den vägen att med konsiliets fem olika nationer avsluta separatavtal rörande avskaffande av de mest skriande missbruken. De tyska och franska konkordaten bär datum 2 maj 1418 och är avslutade för fem år, det engelska, daterat 21 juli samma år, för all framtid, de italienska och spanska konkordaten, det senare av 13 maj 1418, är mindre kända, men ansluter sig nära till det franska. Den mellan Eugenius IV och Baselkonsiliet upplågande striden gav upphov till nya konkordat.
8. Även med Savojen och Neapel avslöt Nikolaus konkordat. Med Frans I av Frankrike, där genom den pragmatiska sanktionen i Bourges 1438 Baselkonsiliets reformdekret påbjudits som lag, avslöt Leo X 18 augusti 1516 ett konkordat, som i det hela överensstämmer med de nämnda tyska från 1447 och 1448 och innebar ett uppgivande av pragmatiska sanktionen.
9. Konkordat i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911). (källa)