Vad betyder och hur uttalas konnotation
Konnotation uttalas kon|not|at|ion -en -er.
Konnotation betyder (språkv.) bibetydelse hos ett ord som inte tillhör grundbetydelsen.
Ordformer och varianter av konnotation
Singular
- konnotation
- obestämd grundform
- konnotations
- obestämd genitiv
- konnotationen
- bestämd grundform
- konnotationens
- bestämd genitiv
Plural
- konnotationer
- obestämd grundform
- konnotationers
- obestämd genitiv
- konnotationerna
- bestämd grundform
- konnotationernas
- bestämd genitiv
Konnotation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konnotation
Ett ords konnotation är dess betydelse eller dess abstrakta definition. Motsatsen, denotationen, är alla de föremål som ordet syftar på. Konnotationen till ordet flicka är ung kvinna, denotationen är alla flickor, d.v.s. alla de miljontals människor som kan åsyftas när man säger ordet flicka.
Konnotation är synonymt med begreppet intension eller begreppsinnehåll, denotation är synonymt med extension (begreppsomfång). Distinktionen ska inte utan vidare jämställas med Freges begreppspar mening (Sinn) och referens (Bedeutung).
