Vad betyder och hur uttalas konsekration
Konsekration uttalas kon|sekr|at|ion -en -er.
Konsekration betyder (mest kyrkl.).
Ordformer och varianter av konsekration
Singular
- konsekration
- obestämd grundform
- konsekrations
- obestämd genitiv
- konsekrationen
- bestämd grundform
- konsekrationens
- bestämd genitiv
Plural
- konsekrationer
- obestämd grundform
- konsekrationers
- obestämd genitiv
- konsekrationerna
- bestämd grundform
- konsekrationernas
- bestämd genitiv
Konsekration är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konsekration
Konsekration (latin consecrare 'inviga', 'förheliga') är inom den kristna kyrkan den tekniska termen främst för brödets och vinets invigning men även för biskopars och prästers ordination samt för kyrkors och kyrkliga redskaps och föremåls invigning.
Martin Luther delade den katolska kyrkans syn på konsekrationen. Enda skillnaden vad gäller själva konsekrationen, är att den romerska kyrkan lärde att brödets och vinets väsen upphör och övergår till att vara endast Kristi kropp och blod, transsubstantiation. För Luther var brödet både bröd och Kristi kropp, konsubstantiation.
Enligt den ortodoxa kyrkan är inte konsekrationen fullständig förrän epiklesen — bönen om den Helige Ande över nattvardsgåvorna — är avslutad. "Hela den eukaristiska bönen bildar en enda och odelbar helhet, så att de tre huvudpartierna av bönen, tacksägelsen, anamnesen och epiklesen tillsammans utgör en integrerad del av hela konsekrationsakten".
