Konsertsångare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konsertsångare

1. David Björling (1873–1926), opera- och konsertsångare (tenor). (källa)
2. Karl David Björling, född 16 november 1873 i Ströms bruk, Harmånger, död 13 augusti 1926 i Västervik, var en svensk opera- och konsertsångare (tenor). (källa)
3. Augustin Kock, svensk konsertsångare. (källa)
4. De många icke-auktoriserade amerikanska uppsättningarna åren 1878-79 var av varierande kvalitet och många av dem var bearbetningar av operetten. En av de mer "äkta" var uppsättningen gjord av Boston Ideal Opera Company. De engagerade välrenommerade konsertsångare och hade premiär den 14 april 1879 i Boston Theatre med sina 3000 sittplatser. Kritikerna höll med om att teatern uppfyllde sina mål att presentera en "idealuppsättning". Boston Journal rapporterade att publiken "hetsades upp av underhållningen till godkännandets högsta punkt". Tidningen observerade att det är fel att se Pinafore som en burlesk "för trots sin oemotståndliga komik är det ingen bouffe och måste behandlas med yttersta omsorg så dess delikata delar inte förstörs och dess subtila humor förloras". Journal beskrev operetten som "klassisk" i metodiken och skrev att dess "mest utsökta satir" ligger i dess "imitation av absurditeter" av grand opera. Kompaniet skulle komma att bli ett av mest framgångsrika turnésällskapen i USA. Den första barnversionen i Boston blev till en sensation hos både barn och vuxen publik, och förlängde speltiden över sommaren 1879. Boston Herald skrev att "den stora publiken av barn och deras föräldrar roade sig enormt ... skrik av skratt hördes ideligen". (källa)
5. Stenborg föddes som son till Petter Stenborg och Anna Krüger eller Kröger (gifta 5 juni 1743). Han hade två bröder: Johan Fredrik (1743–1813) och Nils Gustaf (1748–1780), Johan studerade i Uppsala 1761, blev kanslist och kopist vid inrikes civilexpeditionen och var expeditionssekreterare 1793–1813, Nils anställdes vid livregementet, blev kvartermästare och 1773–1780 medelmåttig sångare vid Operan. Carl debuterade som konsertsångare vid en konsert av Zellbell vid tretton års ålder 1766. Han fick en fin utbildning - även om han inte finns antecknad vid Uppsala, 1767 antogs han i riksmarskalkämbetet och blev samma år hovkanslist med alla privilegier, vilket han var fram till 1780. Detta trots att fadern var fattig ända fram till slutet av 1770-talet. Hans mor var före giftermålet hushållerska hos riksrådet Adam Horn, som skall ha stått fadder åt Carl och bekostat hans utbildning, han skall delvis ha växt upp i dennes hus. Det var också märkligt att en hovkanslist kan ha tillåtits vara aktiv som skådespelare, ett på den tiden mycket föraktat yrke. Det ryktades att Horns beskydd berodde på att modern hade varit hans älskarinna och han därför gynnade hennes söner, vare sig de var hans barn eller inte. (källa)
6. Han har sjungit roller vid bland annat Göteborgsoperan, Kungliga operan, Folkoperan, Opera på Skäret, Läckö slottsopera och Vadstenaakademien. Som konsertsångare har han exempelvis sjungit Antonio i Figaros bröllop med Kungliga filharmonikerna (dirigent Alan Gilbert), varit bassolist i Händels Messias tillsammans med bland andra Håkan Hagegård i Kansas i USA, samt även varit solist i Beethovens 9:e symfoni, Mozarts requiem och Faures requiem i Tokyo Opera City Hall i Japan tillsammans med Radiokören och Saarbrückens RSO. (källa)
7. Carl Martin Öhman, född 4 september 1887 i Floda församling, Södermanland, död 9 december 1967 i Stockholm, var en svensk operasångare (tenor), konsertsångare, sångpedagog och skådespelare. (källa)
8. Han utbildades vid Upsala Musikskola av konsertsångare Ragnar Hultén, hovsångare Martin Öhman, operasångare Gösta Lindberg med flera. Repertoaren omfattade bland annat schlagers, operettmelodier och romanser. (källa)
9. När Borgeling sjöng in seriösare musik, som andliga sånger, använde han sig stundtals av pseudonymen konsertsångare John Hilmer. Han står även som medkompositör till några av de sånger han spelat in, bland annat "Hur står det till med kärleken?" (1938) och "Den gamla lyktan" (1949). (källa)