Konstnärsbana Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konstnärsbana

1. Krüger började sin konstnärsbana som naivist, men övergick till att bli en landskapsmålare i en stram formkänsla med ett starkt koloristiskt drag. (källa)
2. Han var son till lantbrukaren Per August Petersson och Emma Kristina Svensson och från 1933 gift med Mia Albertsen. Zilo började måla i 12–13 års ålder och fick sin första egentliga utbildning omkring 1903 av teckningsläraren John Mellander vid Tekniska skolan i Jönköping han fortsatte därefter sina studier för Axel Erdmann och Gunnar Hallström vid Valands målarskola i Göteborg 1910–1913 och vid Bessy Højers målarskola i Köpenhamn 1919–1921. Han vistades i Paris 1921–1922 där han bedrev självstudier vid de olika museerna och tecknade kroki tillsammans med Bror Hjort, Hilding Linnqvist och Vera Nilsson vid Académie de la Grande Chaumière. Efter Paristiden återvände Zilo till Köpenhamn där han var verksam fram till 1929. Hans första steg på konstnärsbanan var mödosamma och han gjorde inte det lätt för sig själv eftersom han fastnade i sin egen stil med målningar utförda i en naturalistisk stil med inslag av kubism. Tillsammans med Jöel Mila ställde han ut på Stora hotellet i Jönköping 1919 och tillsammans med Gideon Börje på Svensk-franska konstgalleriet 1924 och under Köpenhamnsvistelsen ställde han årligen ut i samlingsutställningarna på Charlottenborg och några gånger i Den Frie Udstilling samt medverkade i samlingsutställningar arrangerade av Norra Smålands konstförening och Södra Vätterbygdens konstförening. Separat ställde han bland annat ut på Galerie Moderne i Stockholm och Galleri Vinkel i Köpenhamn. I Jönköping anordnade Mäster Gudmunds gille en stor Zilo utställning 1935 och en stor minnesutställning med hans konst visades 1960 på länsmuseet i Jönköping och i samband med Smålandssalongen 1965 visades en minneskollektion i Värnamo. Bland hans offentliga arbeten märks oljemålningen Färjestället i Jönköpings rådhus och målningen Nedtagningen från korset för Ljungarums församling. Han var 1940 en av initiativtagare till bildandet av föreningen Södra Vätterbygdens konstnärer. Hans konst består av stilleben,porträtt, nakenstudier och kosmiska kompositionen. Zilo är representerad vid Moderna museet, Kalmar konstmuseum, Hallands Konstmuseum, Jönköpings läns museum, Arkivet för dekorativ konst i Lund, Jönköpings kommun och Huskvarna kommun och i ett flertal svenska och danska privatsamlingar. Hans sista stora konstverk hette Universum. (källa)
3. Han var son till bokhållaren och konstnären Arvid Ragnar Julius Svensson och tvätteriidkerskan Sofia Svensson. Sigvard började måla redan som barn och fick en viss handledning från sin far det uppges också att han i unga år skulle haft kontakt med Norrlandskonstnären August Berg och i honom fick en mentor. Han far motsatte sig att Sigvard valde konstnärsbanan och övertalade honom att utbilda sig till typograf. Han provade även att arbeta inom andra verksamhetsområden innan han slutligen gick till sjöss. Han vistades i Kanada 1930–1935 där han förde ett äventyrligt liv och försökte försörja sig som träskulptör. Hans upplevelser under dessa år kom senare att sätta tydliga spår i hans konstutövande. Det finns omnämnt att han studerade vid en målarskola i Toronto men själv hävdade han att han var autodidakt och inte erhållit någon konstutbildning. Mer trovärdig är hans berättelse om att han tillbringade tre år på tukthus med daglig misshandel efter att han på en krog i Vancouver tillgripit bartenderns växelkassa på omkring 300 dollar och omedelbart spenderat pengarna på en intilliggande krog där han bjöd samtliga gäster på dryck så länge pengarna räckte. Efter återkomsten till Sverige började han måla mer intensivt och fick kontakt med konstnärsvänner i Lennart Jacobsons Croqutistklubb i Östersund där han även debuterade med en utställning 1937. Senare samma år ställde han ut separat i Bollnäs och Sundsvall. I pressen förekom vid denna tid att Sigvard genomfört en studieresa till Paris och Amsterdam samt att han studerat van Goghs måleri och varit elev till Otte Sköld men dessa uppgifter tillbakavisades senare när han slog igenom. Han medverkade i Konstens vecka som visades i Östersund 1939 och slog igenom som konstnär vid en utställning på Mässhallen i Stockholm 1940. Året efter ställde han ut separat på Haglunds konstsalong i Stockholm och i Östersund och visade då målningen Bebådelsen som hyllades av kritikerna. Han medverkade i samlingsutställningar arrangerade av Croqutistklubben, Sällskapet för jämtländsk konstkultur och postumt med Gävleborgs läns konstförening. De stora framgångar han fick 1940 medförde inte någon djupare förändring av hans liv som blandades av hektiskt arbete och perioder av ångestfull upprivenhet med stor alkoholkonsumtion. Han hittades död tillsamman med en kamrat i en lägenhet på Söder i Stockholm 1943. gaskranen på spisen var öppen och om det var med avsikt eller en olyckshändelse är ovisst. En minnesutställning visades på Haglunds konstsalong 1943 och i Östersund visades en minnesutställning med hans och Lennart Jacobsons konst 1953. Hans verk Bebådelsen ställdes även ut efter hans död, på Galleri Remi på Storgatan 62 i Östersund 2007. Då ställde Remi ut en blandning av galleriets samlade konstverk. Sigvard var litterärt bevandrad och beundrade Karin Boye, Nils Ferlin och Pär Lagerkvist och skrev några kortare essäer. Han tillhörde de konstnärslöften sam aldrig helt han infrias och kunde under lyckliga stunder skapa gripande konstverk och trots att hans produktion inte är så stor räknas han till de få Norrländska konstnärerna i främsta rummet och han anses som en utpräglad romantiker och bohemnatur. Hans konst består av figurer, blomsterstilleben, genreartade porträtt, skogsarbetare, vildmarksbilder, stadsmotiv och motiv från litterära förlagor. Sigvard är representerad vid Hälsinglands museum, Östersunds museum och Moderna museet i Stockholm. (källa)
4. Han var son till mjölnaren Mauritz Roos och Alma Andersson och från 1918 gift med Olga Zetterberg. Han utbildade sig först till yrkesmålare och kom i kontakt med konstnärena kring Smedsudden (Smedsuddskolonin), vilket ledde in honom på konstnärsbanan. Han studerade vidare privat, samt vid studieresor till bland annat Frankrike, Italien och Tyskland. Sitt gamla yrke övergav han dock först 1925. Innan dess har hade han arbetat som dekorationsmålare i kyrkor och dessutom hunnit med två separatutställningar (1919 och 1929). Utställningarna vittnade om att Roos hörde hemma bland konstnärena i den första naivistgenerationen det vill säga Linnqvist, Hallström och Börje. Han skildrar liksom de andra Stockholms utkanter och förstadssamhällen som Gröndal, Hagalund och Sundbyberg, Alexander Roos ger sina samhällen mera ton av idyller och brukar ibland benämnas som stockholmsskildrarnas ärkeromantiker (F. Holmér). Lite typiskt för Roos är även att han ofta negligerade den topografiska sanningen och var betydligt djärvare än de andra naivisterna. (källa)