Konstutövning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konstutövning

1. Begreppet konstnärlig frihet används även inom gatukonst, när det gäller att till exempel motivera vilken plats som väljs för konstutövningen. I det avseendet kan begreppet få en koppling till en diskussion om vad som kan räknas till yttrandefriheten – och vad som snarare är en olaglig handling som inte ingår i yttrandefriheten. (källa)
2. Nietzsches estetiska bruk av begreppen, som senare utvecklades filosofiskt, utvecklades först i hans bok Tragedins födelse, som han publicerade 1872. Hans främsta premiss var här att sammansmältningen av dionysisk och apollonisk konstutövning bildar dramatisk konst, eller tragedier. Han fortsätter med att argumentera för att det inte har uppnåtts sedan de antika tragikerna. Nietzsche hävdar med kraft att framför allt Aiskylos verk, men också Sofokles, representerar höjdpunkten av konstnärligt skapande, det sanna förverkligandet av tragedin, det är med Euripides, hävdar han, som tragedins undergång börjar. Nietzsche protesterar mot Euripides utnyttjande av sokratisk rationalism i sina tragedier, och hävdar att man berövar tragedin dess grundval, nämligen den känsliga balansen mellan det dionysiska och det apolloniska, genom att blanda in etik och förnuft. (källa)
3. I början av 1500-talet övergav man i Italien denna stil till förmån för ett friare mönster, och därmed lades grunden för den senare utvecklingen. Mönsterböcker spreds i Europa och tjändade som förebilder ända fram till barocken. Venedigs barockspetsar, "point de Venise" betecknar en höjdpunkt av denna konstutövning. Genua, Malta och Milano var också berömda för sina spetsar. (källa)
4. Gravelot var elev till Jean Restout, men hade under sina tidiga år begränsade framgångar med sin konstutövning. Efter att ha emigrerat till London 1732 blev han emellertid snabbt en central figur i införandet av rokokostilen i brittisk design som spreds från London under denna period genom bokillustrationer, graverade mönster samt lyxvaror med "fransk stil". (källa)
5. Sonne var en av Danmarks sista representanter för nyklassicismens konstutövning och han medverkade i en rad danska och utländska samlingsutställningar bland annat på Konstakademien i Stockholm. Separat ställde han ut några gånger i Köpenhamn. Hans konst består av pennteckningar samt bataljmålningar och folklivsskildringar i stora format. Bland hans genremålningar märks målningen En konfirmation i S. Petri kyrka i Malmö som han utförde under ett besök i Sverige 1844. Målningen har förutom sitt konstnärliga värde även ett kulturhistoriskt intresse eftersom den tycks ge en korrekt bild av kyrkans inre före Carl Georg Brunius hårdhänta restauration. (källa)