Kontinentaldrift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kontinentaldrift

1. Kontinentaldrift är förflyttningen av jordens kontinenter i förhållande till varandra. Hypotesen att kontinenter "driver" lades först fram av Abraham Ortelius 1596 och teorin utvecklades av Alfred Wegener 1912. När han lade fram teorin fanns det dock ingen förklaring till hur en sådan drift skulle kunna uppstå, och det var inte förrän utvecklingen av teorin om plattektoniken på 1960-talet som en tillräcklig geologisk förklaring till rörelserna kunde ges.
2. Till exempel: Likheten i den södra kontinentens geologiska utseende hade lett Roberto Mantovani till antagandet 1889 och 1909 att alla kontinenter en gång hade fått bildat en superkontinent (numera känd som Pangaea). När det gäller tidigare ståndpunkter om de södra kontinenterna, konstaterade Wegener själv likheten mellan Mantovanis och hans egna kartor. Genom vulkanisk aktivitet på grund av värmeutvidgning bröts denna kontinent sönder, och de nya kontinenterna drev ifrån varandra på grund av fortsatt expansion i sprickzonerna, där nu haven ligger. Men, detta ledde Mantovani till att föreslå en Teori om en expanderande Jord, vilken nu anses överspelad. Någon form av kontinentaldrift med konstant värde på Jordens radie föreslogs av Frank Bursley Taylor som 1908 (publicerat 1910) föreslog att kontinenterna drogs mot ekvatorn genom ökad dragningskraft från månen under krita, och så skapades Himalaya och Alperna på södra halvklotet. Wegener sagt att av alla dessa teorier, hade Taylors teori (om än inte fullt utvecklad) de flesta likheterna med hans egen teori.
3. Wegener var först med att använda uttrycket "kontinentaldrift" (1912, 1915) (på tyska "die Verschiebung der Kontinente") Eftersom Wegener presenterades och publicerades på tyska, nådde hans idéer inte huvuddelen av forskarna förrän 1922, när hans bok var översatt till engelska och hypotesen formellt offentliggjordes att kontinenterna hade på något sätt "drivit isär". Och även om han presenterade mycket bevis för kontinentaldrift kunde han inte ge en övertygande förklaring till de fysikaliska processer som skulle kunna orsaka denna avdrift. Hans förslag om att kontinenterna bit för bit hade dragits isär av en fiktiv centrifugalkraft som uppstått på grund av jordens rotation ansågs orealistisk av forskarsamhället.
4. Wegeners hypotes fick stöd genom de kontroversiella åren av den sydafrikanske geologen Alexander du Toit samt av Arthur Holmes. Men tanken på kontinentaldriften blev inte allmänt vedertagen som teori förrän i slutet av 1950-talet. På 1960-talet hade geologisk forskning av Robert S. Dietz, Bruce Heezen, Harry Hess, inklusive en mekanism av J. Tuzo Wilson gjort att teorin kunde återuppväckas och få en utbredd acceptans bland geologer. (källa)