Korsbefrukta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet korsbefrukta

1. Blommorna har 6 fria, oftast fjällika hylleblad som sitter i två kransar. Ståndarna är vanligtvis 6 stycken till antalet och de har trådlika eller tillplattade strängar och fyrrummiga knappar som öppnar sig inåt med längdspringor. Pollenen är beständigt hopsatta fyra och fyra i en tetraeder. Fruktämnet är översittande, består av tre fruktblad och innehåller tre eller många fröämnen. Stiftet har tre långa och papillösa märken. Pollenkorna överförs till märken av vinden eller, i vissa fall, av insekter. För många av arterna öppnar sig inte blomman, utan de är hänvisade till självbefruktning. På de flesta av de andra arterna mognar märket långt innan ståndarna har öppnat sig så att pollenen sprids. Detta medför att de vanligtvis korsbefruktas. Frukten är en kapsel som brister i längsgående springor. (källa)
2. Gräs kan växa enstaka eller i täta tuvor och förökar sig ofta via underjordiska revor. De är vanligen korsbefruktande och pollineras av vinden. Det stärkelserika, mjöliga fröet är inneslutet i ett slags nöt. (källa)
3. Hermafroditiskt reproducerande djur förekommer bland en rad ryggradslösa djur som daggmask, rundmaskar och snäckor, en del kräftdjur samt några få ryggradsdjur, däribland fiskar. Det vanligaste är att individen är både hane och hona samtidigt. Dessa arter kan vara självbefruktande eller korsbefruktande. (källa)
4. Fullständig homozygoti, d. v. s. homozygoti för alla arvsanlag förekommer hos självbefruktande växter. Hos dessa får avkomman exakt samma ärftliga konstitution som föräldraplantan har. Hos normalt korsbefruktande djur och växter ökar graden av homozygoti vid inavel. (källa)
5. När pollenkornen fastnar på pistillens märke i samma blomma som de kom från kallas det självpollinering. Om befruktning sedan sker kallas det självbefruktning liksom det gör hos djur. Vid självbefruktning får avkomman anlag som är en omkombination av den enda förälderns anlag. Det genetiska variationen hos avkomman blir därför mindre än om den hade uppstått genom korspollinering. Risken för inavel ökar, och därför finns det hos många växter olika metoder för att förhindra självpollinering och underlätta korspollinering. Ungefär 20% av alla blomväxter är självbefruktare, och många av dem är så långt anpassade till den metoden att de har blommor som aldrig öppnar sig. Självbefruktande arter är ofta nyligen uppkomna ur korsbefruktande förfäder. Trots risken för inavel och bristande variation har självpollinering flera fördelar. Risken att inte bli pollinerad försvinner, och avkomman kommer att likna föräldern och därför trivas i samma miljö som föräldern just har trivts i. Några arter som ägnar sig åt ständig självpollinering och -befruktning är smålånke, knytling och grönknavel, och dessa behöver därför inte heller några skyltande blommor. Vissa arter ägnar sig åt självpollinering ifall korspollinering uteblir, som en reservmetod. (källa)