Koster Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet koster

1. Traditionellt har fisket varit den viktigaste försörjningskällan på öarna. Under 1950- och 60-talet fanns det stora flottor med fiskebåtar, men antalet minskade dramatiskt under 1970-talet, och idag är turismen den ledande näringsgrenen. Under sommartid besöks Koster av runt 90 000 turister, huvudsakligen från Sverige och Norge. Fisket har dock inte försvunnit helt, bland annat är idag skaldjursfisket viktigt för Kosteröarna.
2. I gamla tider fanns ingen fast trafik mellan Strömstad och Koster, och öborna reste med egna båtar till ön. Den första turlistan som redovisar passagerartrafik till/från Koster är funnen i ett exemplar av tidningen Norra Bohuslän där kustångaren Strömstad har ett utsatt stopp på en icke namngiven brygga på Koster under 1890-talet. Detta var dock ingen fast tur mellan Koster och Strömstad, utan ett stopp på fartygets resa mellan Grebbestad och Strömstad. Det dröjde fram till efter första världskriget innan det gjordes försök att öppna reguljära förbindelser mellan Koster och fastlandet, då diverse fiske- och ångbåtar körde turer till ön. Under mitten av 1920-talet började en man vid namn Nils Andersson köra regelbundna turer från Koster till Stömstad på tisdagar, torsdagar och lördagar. Han köpte in nya fartyg och under 1930-talet började passagerarbåtstrafiken till Kosteröarna öka på allvar. Trafiken utvecklades och i början av 1960-talet fanns 13 avgångar dagligen till öarna. 1989 tog Koster Marin AB, på uppdrag av Västtrafik, över året runt-trafiken till Koster. 2011 har rederiet tre katamaraner: Kostervåg, Kostersund och Kosterfjord, som dagligen avgår från Norra Hamnen i Strömstad till olika tilläggningsplatser på öarna. Tilläggsplatserna på Sydkoster är Långegärde vid Kostersundet, Ekenäs och Kilesand, och på Nordkoster Vettnet och Västra bryggan vid Kostersundet.
3. I december 2003 invigdes linfärjan Kosterlänken, som går i Kostersundet mellan Nord- och Sydkoster. Färjan har underlättat väsentligt för bofasta och besökande på Koster att ta sig mellan öarna. Färjan kan ta upp till 12 personer samtidigt, och kan även transportera mindre fordon som flakmopeder, fyrhjulingar och släp. Under sommaren är linfärjan bemannad, men under vintern får boende med certifikat på öarna köra färjan själva.
4. De vanligaste sätten att ta sig fram på Koster är till fots, på cykel eller med de för öarna så typiska flakmopederna. På sydön, där transportsträckorna är längre, finns under sommaren uthyrning av cyklar, samt ett fåtal golfbilar, på alla tre bryggor. Öarna sägs ibland vara bilfria, vilket är en sanning med viss modifikation, privatbilism är förbjudet, men elbilar samt traktorer och andra arbetsfordon förekommer. Nordkosters Vägförening ga:2 förvaltar vägnätet på nordön, som är cirka 5 kilometer långt och enbart består av grusväg. Föreningen har beslutat att all fordonstrafik, förutom två- och trehjuliga mopeder, ska vara förbjuden, och endast fordon med tillstånd får framföras på vägarna. På Sydkoster är vägsystemet mer omfattande och delvis asfalterat. Vägen från Långegärde Brygga till Kyrkosund och den mellan Krysset på centrala delen av ön och Ekenäs drivs och underhålls av Vägverket. Under år 2015 övergick dock vägarna till att bli enskilda, d.v.s. de förvaltas av en vägförening, som erhåller visst bidrag från Trafikverket för underhållet. Vägnätet på Kosteröarna är dock bitvis av relativt dålig kvalitet och underhållet nedsatt. (källa)